Göteborgsposten – 26 september 1873, sida 1

Då den kungliga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof i Andra kammaren föredrogs för att till statsutskottet remitteras, var grefve Arvid Posse den förste som fick ordet. Man kan säga, att han då rförändrade signaler, dertill nödgad af den nya operationsplan, som inom landtmannapartiet blifvit uppgjord och hvilken oförtäckt framträdde i statsutskottets utlåtande n:r 93 i anledning af väckta motioner angående grundskatterna och indelningaverket. Vid riksdagen 1865—66, då grefve Posse, likasom vid alla derpå följande riksdagar, var ordförande i statsutskottet, uppställdes statsbudgeten at utskottet afsigtligt så, att en ganska betydlig statsbrist (10 mill. rdr) figurerade — på papperet. Den åstadkoms till allmänhetens förvillande på det sätt, att de löpande utgifterna för jernvägsbyggnaderna upptogos i budgeten, men icke de deremot svarande inkomsterna. Denna mot bättre vetande vidtagna åtgärd föranleddes derat, att utskottets ledande ledamöter ville motverka den af dem befarade benägenheten hos representationen att anvisa medel till flere jernvägsbyggnader. Syftemålet vanns visserligen icke, men statsbrist blef sedan en stående rubrik i budgeten vid alla följande riksdagar och utgjorde ett eftersökt thema, på hvilket variationer utfördes, hvilka alltid började med: återigen möter oss en förfärande statsbrist —, eller nödvändigheten af den strängaste hushållning visar sig af den bedröfliga omständigheten att äfven nu företer statsverkspropositionen en kolossal statsbrist, 0. 8. v. Att svenska statens kredit i utlandet skulle lida af statsutskottets omnämnda åtgärd, just under en period då staten behöfde negociera lån för jernvägsbyggnaderna, och att utlandets affärsmän skulle förledas tro, att staten upptog lån för att betäcka en ständigt uppkommande brist vid statsbehofvens fyllande, bekymrade alls icke det oansvariga finansministerium som hos oss heter statsutskottet. Den svenska representationen är väl också den enda i hela verlden, som gör sig ett nöje af att i strid med verkliga förhållandet framställa sina finanser såsom dåliga. Men vid sistlidne riksdag fann statsutskottets ordförande, grefve Arvid Posse, nödigt att förändra signalerna. Då uppträdde han redan d. 25 januari i Andra kammaren, uttalande äfven sin egen tillfredsställelse dermed, att den k. statsverkspropositionen bekräftade tillvaron af ett betydligt öfverskott i statsinkomsterna och att således statsverkets finansiella ställning var mer än vanligt god. Men i afseende å det sätt, hvarpå beräkningen öfver statsvorkets inkomster och utgifter blifvit uppställda, anhöll grefven att få göra den anmärkningen, att detsamma syntes honom något inveckladt, erinrande dock, att dervid följts ett gammalt och allt för länge häfdvunnet formulär. (Att talaren sjelf varit med om att införa just detta formulär, förteg han visligen). Derigenom, fortsatte han, blef det svårt att hastigt åtminstone se slutresultatet af beräkningarne, och att man derutinnan äfven lätt kunde misstaga sig, hade talaren senast funnit af utlöndska tidningar, i hvilka uppgifvits, att det svenska statsverket lemnar en statsbrist af omkring nio mill. rdr. (Att dylika uppgitter rörande Sverige ända sedan 1867 förekommit i nästan alla Europas statistiska handböcker, är ett förhållande, som hr grefven icke rimligtvis hade bort vara okunnig om). Att emellertid ett verkligt och icke obetydligt öfverskott förefanns, visade sig dock vom man helt enkelt och utan omskrifningar sätter upp dessa siffror — och så visade talaren, huru dervid skulle tillgå för att bringa saken på den punkt, hvarå 1865—66 årens statsutskott med dess ordförande i spetsen icke velat ställa den. Det var en synnerlig tur tör grefve Posse, när han höll sitt nyss omnämnda föredrag, att frih. Gripenstedt till följe af sjukdom ej var tillstädes, ty annars hade väl hr grefven blifvit påmind dels om sin delaktighet i det häfdvunna formulärets införande, dels ock derom, att idenatill den kritik han nu anställde alldeles icke var hans egen, utan i hans hand lånegods: d. 14 maj 1872 anställde frih. Gripenstedt en fullständig kritik af statsutskottets då producerade finansbetänkande och påvisade, huru och hvarföre nämnda utskott redan 1866 hade tillverkat en statsbrist på papperet. besvarades: hvilka egenskaper. bör en riksdagsmanskandidat ega? Femton egenskaper uppgifvas, den sextonde i ordningen var hjelplig skoloch politisk i bildning. Denna anordning af en riksdagsmans egenskaper erindrar om den i Cederborghs skrifter onnämnda föreständarinnans för en flickpension annons, hvari meddelades, att eleverna skulle bibringas 1