Göteborgsposten – 26 september 1873, sida 1

Men klart är, att det ingalunda var för att erkänna befogenheten at frih. Gripenstedts i fjor gjorda anmärkningar mot finansbetänkandet, som grefve Posse i år ref ner det humbugs-verk, hvilket han varit med om att uppföra, och hvilket han vid sex derpå följande riksdagar utan alla betänkligheter hållit vid makt. Något kraftigt skäl, någon särskild omständighet måste hafva nödgat nämnde grefve att nu förändra signaler, äfven med fara att tillvitas en inkonseqvens. Förhållanden var att han nu måste kasta statsbristen ötver bord för att beträmja landtmannapartiets intressen. Förut hade detta parti yrkat på skattenedsättningar, oaktadt en statsbrist skulle föresinnas; nu deremot skulle skattenedsättningar ske, emedan statavorket har öfverflöd på tillgångar. Det gällde nu att med framhällande af detta öfverflöd stämma allmänheten väl för partiets beslutade, men ännu icke framställda yrkande om grundskatternas och indelningsverkets afskrifning, en åtgärd som antogs icke skola möta några synnerliga betänkligheter då afskrifningsbeloppet — några hundra tusen riksdaler årligen — ju vore en ren bagatell, när statsbudgeten visade flera millioner rdr årligt öfvorskott. Allmänheten — så antogs det — skulle icke alls reflektere dertill, att, då den ofvan angifna afskrifningen blifvit fullbordad, hade staten skänkt bort tio millioner årligen, och märk väl! — icke till fördel för statens samtlige skattskyldiga, utan blott för att rikta två grupper: skattejordsegare samt rustoch rotehållare. Det är deremot fullkomligen påtagligt, att om en ogynnsam konjonktur inträftar — och guldperioden kan väl ej fortfara beständigt — måste statsverkets extra ordinarie inkomster nedgå; öfverskottet i budgeten minskas äfven genom den stigande afskrifaingen på grundskatter och indelningsverket, och detta kan medföra det visst icke osannolika resultat, att en verklig statsbrist uppstår, hvilken då genast torde tagas till förevänning för indragningar ifrämsta rummet på anslagen till armens vapenöfningar, såsom varande alldeles öfverflödiga under den djupa freden. (Forts.) m—— mu öl. 5