Göteborgsposten – 19 september 1873, sida 1

märka yllebetäckningen omkring värjorna, som hållas likt en fiskbenskäpp mellan M. Plumeaus knän, göra tecken åt hvarandra och småle; en lumpsamlare, som sett mer än en sådan utfärd under sina tidiga promenader kring Paris gator, vinkar åt dem med sin krycka liksom ville han säga: Jag vet nog ändamålet med er morgontur, mina herrarTjugofem minuter efter afresan har man hunnit till Bastille-platsen; efter ytterligare tio minuter är Faubourg S:t Antoine, lådmakarnes hufvudtillhåll, passerad, och kråmande sig med oförminskad liflighet genom den en gång ståtliga men allt sedan belägringen halfnakna Vinconner-allen framskrida hästorne i sitt bästa traf mot vakttornet, som i forna tider användes till statsfängelse och utan tvifvel kommer att tjena till samma ändamål ännu en gång, om det himlen så behagar. Under tiden har samtalet in uti vagnen rört sig kring vädret, som är behagligt, vagnsfjedrarne, som ej äro det, och den uppsats som förorsakat oenigheten. M. Tartine förklarar, att han är lika ledsen som någon kan vara öfver denna uppsats och skall helt säkert, så fort duellen försiggått, äfven säga det. Hvarföre ej säga det före duellen? frågar läkaren.