Göteborgsposten – 19 september 1873, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 17 september Det är, uppriktigt sagdt, ganska väl att vi ha kyrkomötet och staterevisionen här just nu. Annars vet jag knappast, hvad vi skulle ha att tala och skrifva om. Man följer naturligtvis begges verksamhet med så mycket större intresse, då, såsom fallet nu är, just intet annat är att uppmärksamma. Förhandlingarne i kyrkomötet äro naturligtvis icke på långt när så spännande, som de, hvilka man blifvit van att höra, när Andra kammaren begagnar lokalen; men i de förstnämnda är tonen vida behagligare och meningsutbytet humanare; de starka uttrycken, beräknade på eftekt, anlitas nu icke. Kyrkans målsmän, med och utan prestkragar, äro ock i den lyckliga ställning att icke behöfva med bäfvan tänka på sina valmän, och dagarvodet är så knappt tilldeladt, att icke heller det utgör någon lockelse till återval. På presterskapets privilegier tyckas icke ens kyrkomötets presterliga ledamöter hålla så strängt numera. Det är i detta afseende ganska märkligt, att kyrkolagsutskottet redan i tre särskilda frågor förordat bifall till eftergifter i privilegierna, utan att någon af utskottets presterliga ledamöter deremot reserverat sig. Det är dock materiella fördelar som det gäller. Om utskottet tagit landtmannapartiet till föresyn, så hade det för de ifrågasatta eftergifterna bort betinga sig något vederlag. Att för egande gårdar och lägenheter i stad vara befriad från borgerligt besvär och tunga, är obestridligen en ganska stor fördel. Den är presterskapet samt akademie-, gymnasiioch skolbetjentes, äfvensom deras enkor och barn, enligt privilegierna i besittning af; utskottet håller icke på denna fördel, eburu det ligger nära till hands att säga: vi skola foga oss efter riksdagens uttalade önskan, men vi skola ha ersättning derför, på samma grund som nuvarande egare af kronoskattejord tordra ersättning derföre att sådan jord i äldre tider påförts grundskatter. Kyrkolagsutskottet har icke heller något emot att af den afkastning, som boställen, hemman, lägenheter och jordar anslagna till biekopsstolen i Lund lemna, endast 15,000 rdr utgå till årlig lön åt biskopen, men öfverskottet användes till reglerande af öfriga biskopslöner. Visserligen äro 15,000 rdr icke att försmå; men biskopen i Lund har haft dubbelt högre inkomst, och för medgifvandet om nedsättningen kunde ju något vederlag fordras? Men så har ej utskottet yrkat, och det anses otvifvelaktigt, att i begge nu anförda fall kommer kyrkomötet att bifalla hvad dess kyrkolagsutskott tillstyrkt. För öfrigt torde behöfva framhällas, att de talrika motioner som blifvit väckta, äfven af mötets presterliga ledamöter, alldeles icke vittna om förstelnade åsigter, utan tvärtom att en frisk anda råder inom mötet, Ett lekmannaombud har upptagit en gammal fråga, som ofta behandlades, omvexlande allvarligt och skämtsamt i hedervärda bondeståndet — den om biskopsskrudarnes afskaffande. Bifalles motionen, så torde de vackra drägterna böra öfverlemnas till statens lifrustkammare. För hrr statsrevisorer har stugan blifvit för trång. De mest energiska, hrr Hedlund och Mankell, åtföljda af några till, ha, som redan är bekant, afrest till Karlskrona, der de un göra sitt bästa. De skola nog gå grundligt till väga. Önskligt vore, att väderleken blefve så gynnsam, att hrr Hedlund och Mankell kunde på djupet undersöka, huru försänkningarne blifvit verkställda och äfven på något praktiskt sätt förvissa sig om desammas motståndskraft. Den andra delegationen lärer ha begifvit sig till Upsala; meningen lärer dock icke vara att der granska undervisningen eller låta akademistaten passera revy, utan torde afsigten vara att granska akademiens säkerhetshandlingar o. m. d. Denna färd kan ej blifva annat än angenäm, ty naturligtvis företages den på jernväg; men färden till Karlskrona kan medföra sjösjuka, från hvilken i regeln icke ens statsrevisorer äro befriade. Om revisorerna kunna både nyttigt och nöjsamt använda den tid, som de äro berättigade att vara tillsammans; om de för att hvarken kompromettera sina föregångare eller efterkommande, icke anse sig böra afsluta revisionen på kortare tid än två månader, så är derom intet att säga; men otvifvelaktigt är, art, på det att tiden skall gå åt, måste sådana resor verkställas, som nu pågå. Troligen har ni förbisett den lysande seger som folkmakten vunnit inom Upsala län. vara... men den blick M. Plumeau kastar på o 1 292 3