Göteborgsposten – 16 september 1873, sida 1

tryckta, skola de väl åter stiga derigenom att ni omtalar saken i er tidning? Kom ihåg, att det är i våra aktieegares intresse, ej i mitt eget, som jag påyrkar detta och (här fumlade han med handen i fickan) jag tror att om ni ville taga in det här i er nästa börsuppsats, skulle det bespara er betydliga samvetsqval, om vårt bolag olyckligtvis skulle ramla — hvilket jag är öfvertygad om att det aldrig skall göra-. Ja, men — ett ögonblick ! utropar M. Tartine. Ja, så många ögonblick ni behagar, svarar penningmannen, och om ni vill skall jag förklara för er hela vårt bolags verksamhet. Jag har försigtigtvis tagit prospekten med mig. Och han sätter sig. Det dröjer till klockan half ett innan M. Tartine blir befriad från penningmannen, som läst upp sina siffror med en så stark stämma, att hans åhörare nästan bragts till förtviflan. Han är nödsakad att antaga allt på god tro, och penningmannen gör derefter en lindrig bugning, i det han försäkrar, att ett samtal med M. Tartine är både nöjsamt och lärorikt. Han har knappt gått förrän springpojken kommer in och säger, att ytterligare tre herrar och två damer vänta på att få träffa tidningens redaktör. I samma ögonblick kommer faktorn för att säge, att det ej finnes något manuskript till hands, att halfva tidningen