Göteborgsposten – 12 september 1873, sida 2

Krän Utlandet. Det är förut bekant, att en regeringsförändring timat i Spanien, hvarigenom Castelar kommit i spetsen för republiken. Han är den ende af triumvirerna, som bebållit något anseende efter de våldsamma politiska stormarne. Då Figueras såg, hvilken rysansvärd vändning sakerna togo, vände han sitt fädernesland ryggen och begaf sig till Frankrike för att på afstånd och i säkerhet betrakta frukterna at sin verksamhet. Figueras har alltid omtalats som en klok, beräknande man utan det ringaste spår af fanatism, och han gjorde sig derför inga illusioner om, huru det ideal, för hvilket han kämpat, skulle taga sig ut i verkligbeten. IIuru mycket det än talar till förmån för hans förstånd, att han såg republiken sådan som hon verkligen var, måste det likväl anses för ett föraktligt beteende att genom flykten undandraga sig följderna af det oväder, som man sjelf framkallat. Pi y Margall, den andre af triumvirerna, dolde icke heller, att han betraktade Figueras tillvägagående som vanärande och åtog sig att organisera den federativa republiken. Man lät sig i början gäckas af detta sjelfförtroende, och Pi y Margall kunde således, antiogen han nu är en blind fanatiker eller i besittning af en otrolig frispråkighet, bringa anarkien till höjdpunkten, under det han ständigt afgaf de bästa löften. Då uppror utbröto öfverallt, dem Pi y Margall sökte att qväfva genom eftergifvenhet eller saderliga förmaningar, måste äfven han till sist begifva sig sina färde, och turen kom nu till Salmeron, som samtyckte till att trupperna