Göteborgsposten – 12 september 1873, sida 2

(Insändt.) Om man vissa dagar, isynnerhet då någon engelsk exportångares afgång stundar, vandrar utåt den i qvarteret Stampen aflägset liggande skjutsinrättningsgården, får man höra något, som icke kan benämnas kreaturens suckan, utan kreaturens jämmer, upphäfdt at exportörernas offer, en hop unga kalfvar, hvilka der lära få stå flera dagar utan både föda och vatten — ett djurplågeri så mycket värre, som de unga kreaturen under en ofta flera dagars lång jernvägsfärd äfven saknat bådadera. Att polisen ej för längesedan egnat någon uppmårksamhet häråt, ja att lagens väktare i allmänhet ej tyckas taga minsta notis om det grymma djurplågeri, som vid kreatursutförseln eger rum, härleder sig väl deraf, att böterna icke tillfalla åklagaren. Dock synes det insändaren, som om det borde ligga i de resp. IIushallningssällskapens eget intresse att vaka ötver det den för jordbruket så vigtiga kreatursutförseln något bättre handhafdes. Nu sändas ofta ganska vackra kreatur på jernvägen, men erhålla på den ofta till flera dagar utsträckta jernvägsfarten, hvarken föda eller vatten, utan tramkomma ofta, försmäktande i solbaddet af hunger och törst, neddignande och nedtrampade af de andra kreaturen. Äro då djuren allt för mycket lemlastade, så får knifven göra ett slut på deras lidanden, men vanligtvis hålla de ihop till dess de hunnit assureras och komma ombord å ångaren, som snart nog under resan nödgas säaka dem i hafvet; och om detta ej sker, i hvad tillstånd komma väl då de arma kreaturen på marknaden i London? Bäst vore väl, att Landtbruksakademien eller Hushållningssällskaperna tillsatte en inspektör eller fiskal för kreatursexporten, men till dess vore önskligt, att polisen eftersåge att de arma djuren ej allt för barbariskt behandlades. Det behandlingssätt de nu röna är förhatligt både för sin grymhet mot djuren och för den förlust det medför så väl för djurens egare som för assuransbelagen. Hatare af grymh ct mot djuren. —— —(Aä—