Göteborgsposten – 11 september 1873, sida 1

detta medvetande om seger, som ensamt uppväger talrika bataljoner. Rörande detta ämne skrifver general Kamecke uti sin broschyr: Fälttåget vid Metz af en preussisk general: ÅOm marskalk Bazaine ville draga sig tillbaka, borde han icke antagit strid på högra Moselstranden. Den starka fästningen Metz betäckte hans återtåg. Om deremot marskalken ville försvara Mosellinien, qvarstående vid Metz, så borde han denna dag, den 14, hafva användt alla sina trupper. Olyckligtvis förstod marskalken icke att välja vare sig det ena eller det andra. Han inlät sig i drabbning, ) då han kunnat undvika det. Det är en ganska utbredd åsigt, som nästan alla de franska författarne upptagit, att anfallet den 14 var ett snilledrag från preussarnes sida. Vi tro detta vara en fullständig missuppfattning, och med Kamecke påstå vi, att det i sjelfva verket var ett fel, som general Steinmetz härvidlag begick. Ty vi behöfde ju icke antaga batalj, om vi ej ville; och om vi antoge den, var det för oss en möjlighet att krossa vår fiende. Skall det anses såsom ett snilledrag utaf en general, att erbjuda sin motståndare ett dylikt alternativ? Bataljen hade intet resultat. Icke destomindre skrifver marskalk Bazaine sjelf, att tyskarne, genom att fördröja vår afmarsch, hade uppnått det resultat de åsyftade, Hvarföre hade han då lånat sin hjelp härtill? Såsom man ser, gifver vår nya geveralen-chef oss redan första dagen ett prof på sin duglighet. Han är tapper, glimrande uti striden, såsom han visat vid Borny, men han har ingenting utaf det, som bildar härföraren. Se här det porträtt af honom, som blifvit tecknadt af en framstående militärisk författare, schweiziske öfversten Lecomte, hvilken skrifvit de mest förtjenstfulla historier öfver kriget: Under ett sken af kall beslutsamhet är Bazaine den mest obestämda bland menniskor, slug snarare än skicklig, utrustad med nätt och jemt så mycken förmåga som erfordras att i någon mån dölja hans oförmåga, den han likväl är den förste att inse; detta gör honom misstrogen mot sig sjelf och beständigt vacklande mellan de motsägande åsigter, som susa omkring hans öron. Och efter att hafva tillagt, det marskalken erhöll en lätt kontusion vid Borny utaf en granat, som träffade hans epålett, yttrar samme författare följande få ord, säkerligen mera betecknande än ett långt tal: Denna epålett blef dyr för Frankrike. Hela dagen d. 15:de blef använd på marscher. Då likväl vägarne voro belamrade utaf tross och fordon, kom man ej framåt. Den 16:de på morgonen hade våra mest framskjutna trupper (2:dra kåren) ännu icke passerat Rezonville, då de angrepos af preussarne. I detta ögonblick voro vi ännu öfverlägsna till antal, oaktadt det d. 14:de begångna felet, hvilket nu hade till verkan, att 3:dje och 4:de kårerna först mycket sent kunde inträda i linien. Bataljen varade hela dagen. Det blef en fullständig seger, för hvilken vi uteslutande hade att tacka våra soldaters kraft och hänförelse. Ingenstädes finner man spår till. ledning eller plan för drabbningen. En hvar slogs för egen räkning, och den franske soldatens öfverlägsenhet öfver tysken bekräftas här på det bestämdaste. Det är förgäfves, som de preussiska skriftställarne söka bevisa, att dagen d. 16:de har slutat till tyskarnes fördel. Den klara sanniogen är, att de blefvo fullständigt slagna. Om för oss inga lyckliga följder uppkommo af denna stora seger, så är det på grund af odugligheten hos vår chef. Men tyskarne blefvo dock besegrade vid Rezonville, likasom de skulle hafva blifvit det vid Forbach och vid Borny förutan denna oförklarliga tvekan hos marskalken. Denna återhållsamhet, så egendomlig redan under de föregående dagarne, antager nu i sjelfva verket sådane proportioner, att, från och med denna dag, det är endast ett enda ord derom inom armån, ett ord, som vi här måste upprepa, ty vi återfinna det uti alla arbeten öfver kriget, t. ex. uti Metz, campagnes et negociations uti Åla campagne de 1870 af en generalstabsosficer, uti den läsvärda afhandlingen af öfverste Fay, hos Lecomte, m. e. o. öfverallt. Detta ord är: Ville man lyckas? Då, d. 16:de på aftonen, segren tillhör oss, framstår för alla blott en tanke, denna: marskalken skall befalla en frontförändring åt venster och preussarne äro kastade uti Moseln. Endast med en del af sin styrka. fvers:s anm. —