Göteborgsposten – 11 september 1873, sida 1

— Jag har varit en gammal dåre. Jag har varit elak och hämnafull, och jag föraktar mig sjelf. Vill ni förlåta mig? vill ni för hans skull som ni så troget älskade, för min stackars döde sons skull förlåta mig, min dotter? — Fader! hviskade grefvinnan med en röst, som ingaf honom en helig rörelse och en djupare ömhet för henne än han dittills känt. Älskade fader! Hon lutade sig mot hans bröst, och hans tårar föllo ned på hennes vackra hufvud. Grimrod hade arbetat förtvifladt med sina band och slutligen lyckats lossa dem. Han sprang nu upp och drog sin pistol, på samma gång han började aflägsna sig. Konstapeln sprang honom in på lifvet. Grimrod sköt. Polismannen gaf vapnet ett slag, så att det riktades uppåt, och kulan for in i förvaltarens hjerna samt dödade honom ögonblickligt. Lord Waldemar, sir Hugh Tregaron, lady Rothsmere, Honor och mrs Williams samt polismannen återvände alla till Somersham. Några timmar senare då sällskapet var församladt i lady Rothsmeres rum i hotellet, samtalande om alla dessa sällsamma händelser, framtog Honor sin agatkula, och grefvinnan lemnade den i lordens händer. Han igenkände den såsom en prydnad, hvilken tillhört hans hustru och af henne blifvit gifven till hennes son. Han rörde vid en fjeder, som satt dold i diamantinfattningen, och agatkulan öppnades. Den var ihålig och innehöll ett bref, hopviket till det minsta möjliga omfång.