Göteborgsposten – 11 september 1873, sida 1

NAULUUDLDIG. Ä-—Marskalken befaller emellertid ingenting alls. Då en högre officer af generalstaben, numera general, öfverstelöjtnant Loysel, för marskalken antyder ifrågavarande rörelse, svarar denne: Ni vet ej hvad som passerar annorstädes, jag är icke så fri i mina rörelser. — Det är M. Wachter, som upplyser o8s om detta faktum uti sin: Historia öfver kriget. Utaf hvad natur kunde väl dessa händelser hafva varit, som skulle hindra en marskalk at Frankrike att draga fördel af den seger hans soldater vunnit. D. 17:de på morgoneu var det ännu tid att reparera obeslutsamheten från gårdagen — men långt derifrån: marskalken gifver befallning om tillbakagång, ty vi hafva ej mera hvarken lifsmedel eller ammunition. Man har aldrig, tro vi, på ett fullständigt sätt behandlat denna vigtiga fråga. Vi gå att granska den med dess konseqvenser. Till en början lemna vi ordet åt ett vittne, som varit instäldt för undersökningskommissionen, marskalk Leboeuf. Denne yttrar: Man har tillagt för stor betydelse åt uttrycket: vi saknades ammunition. D. 14:de på aftonen fattades icke ammunition, man hade ännu mycket sådan t. 0. m. hos de trupper, som varit i elden. Under natten mellan d. 16:de och 17:de hade man dessutom kunnat fylla sina förråder från Metz, för att d. 17:de på morgonen marschera mot norr. Detta vittnesmål är tydligt. Och i sjelfva verket, hvad hade varit enklare, än att för några timmar organisera transporttjenst mellan Metz och armån? Se här dessutom ett faktum, hvarpå vi kunna gifva officiela bevis. D. 18 augusti kl. 4 på morgonen afgick en ammunitionstrain från Thionville, der den ansågs obehöflig. Den afgick till Audun-le-Roman, sedermera till Soissons. Medan man i Metz fruktade att sakna ammunition, hade man i Thionville för mycket sådan. Den 16, den 17 och t. o. m. natten mellan den 17 och den 18 var vägen mellan Audun-le-Roman och armån helt och hållet i vårt våld. Hvarföre ej begagna dessa dyrbara hjelpkällor, som ingenting beröfvade fästningen Metz? Men låtom oss granska frågan ännu närmare. Huru var det möjligt, att den 17 på morgonen, efter en enda batalj, man saknade ammunition? Vi kursivera med flit detta ord: refter en enda batalj!, ty de trupper, som slagits vid Borny, hade der kunnat ånyo förse sig med ammunition; det är marskalken sjelf, som derom upplyser oss. Men om nu lifsmedel och ammunition voro uttömda efter en enda drabbning, så hade man väl icke för afsigt, då man lemnade Metz, att derifrån verkligen aflägsna sig? Vidare, om vi befunno oss i en sådan förlägenhet, då vi framför oss och till höger hade en jernväg samt bakom oss en fästning sådan som Metz, huru buro då preussarne sig åt, hvilka under sin snabba frammarsch icke kunde hafva haft tid att på korta mellanstationer skapa centrala förråder? På alla dessa frågor finnes det sannerligen ej annat svar än detta sorgliga spörjsmål: Ville man lyckas? Den 18 augusti anfaller fienden oss ånyo. Han har emottagit betydliga förstärkningar, och då viljan att lyckas hos honom är god och välgrundad, låter ban sig icke uppehålla genom frågor om lifsmedel och ammunition. Vår försvarslinie utsträcker sig från Pointdu-Jour, som innehafves af 2:dra kåren, ända till byn S:t Privat-la-Montagne, der marskalk Canroberts kår befinner sig. På vår venstra flygel och i centern, vid Point-du-Jour, vid Gravelotte, vid gårdarne Leipzig och Moskwa, krossas preussarnes alla ansträngningar emot våra truppers uthållighet. Förgäfves tillkallar den gamle Steinmetz nya reserver, han får endast se dem smälta samman, och fiendens förluster äro sådane, att några dagar efter slaget den preussiske generalen, fallen i onåd, återsändes till Tyskland. På vår högra flygel är drabbningen i början lika lycklig. Det kungliga gardet har velat taga S:t Privat-la Montagne, och efter !, timmas förbittrad strid har det måst draga sig tillbaka, lemnande 6000 man på platsen. Men det är påtagligt, att marskalk Canrobert ej skall kunna uthärda ännu ett anfall. Han har på långt när ej hela sitt artilleri hos sig; hans park är qvar uti Chålons och han saknar både pjeser och ammunition. Lyckligtvis har kejserliga gardet ännu icke varit i elden. Det befinner sig på platån vid Plappeville — och hos detsamma är marskalken. general en chef. Må gardet blott