Göteborgsposten – 5 september 1873, sida 1

— — D D — hända allramest det glänsande resultatet af årsväxten och det allmänna välstånd, som trängt ned ända till de lägst ställda samhällsklasserna, allt detta i förening har, mycket mera än den genom ordets magt förvärfvade öfvertygelsen, nu för första gången sedan den Jaahickska rörelsen för ett tiotal år tillbaka började, omsider åstadkommit ett omslag i den allmänna opinionen till förmån för regeringen och det bestående. Det finnes föga utsigt till att få landet omskapadt till ett par hundra små republiker efter Jaabicks system, då konungamagt, regering, flotta, arm( och universitet äro afskaffade och magten öfverlåten till landsbygdens kommunalstyrelser (Formandskab), som regera i 3 år och derefter träda tillbaka för nya. Icke mera utsigt har det högre folkpartiet under Sverdrup och Björnson att få infördt det amerikanskt republikanska styrelsesystemet. Den store politikern Björnson lemnar inom kort sitt otacksamma fädernesland, trött och utledsen på att predika för döfva öron och till på köpet bli hänad och impopulär för sina politiska grundsatsers skull, grundsatser, de der dock tyckas åtnjuta ett särdeles anseende i Amerika, hvarest Björnson genom sina korrespondenser? till norsk-amerikanska tidningen har godt tillfälle att få dem utspridda. Detta är förmodligen orsakea till, att det ryktet kommit i omlopp, att Björnson innan han tager vinterqvarter i Roma, först tänker göra en tur öfver till Amerika. Jag behöfver väl knappast tillfoga, att det ej finnes en enda norrman, som icke har ett vänligt ord för skalden Björnson och uppriktigt lyckönskar honom till hans frånvaro frän hemmet i konstens eget hem, hvarest ingen grämelse öfver felslagna politiska förhoppningar skall störa honom, i det han på afstånd klarare skall kunna inse, att Norge aldrig har varit lyckligare och i bättre välstånd än just nu och under de politiska institutioner, hvilka han och hans parti angripa; under inflytande af detta lugn skall i hans skaldesjäl nya skapelser mogna till heder för honom sjelf och för hans unga fädernesland. Före sin afresa har Björnson hållit ett storartadt politiskt möte i Gansdal vid Mjösen för såvidt man kan förstå af hans egna uttalanden derom, för att åstadkomma en törsoning i oppositionens läger, hvarest en splittring uppstått, derföre att en de höfdingarne beskyllat Sverdrup för att vara en hemlig republikan. Alla våra tidningar intressera sig i dessa dagar lifligt för denna sak, emedan Björnson gjort ett offentligt och öppet uttalande af det program, som synes skola bli följdt af det högre folkpartiet (i motsats till Jaabreks — det lägre folkpartiet), hvarföre jag också vill meddela några af Björnsons egna ord: Vi hålla nu på att gå öfver till en ny form af den konstitutionella monarkien (— den engelska, holländska, belgiska och italienska formen), hvari det finnes en sedvänja (Vedtiogt) lika stark som sjelfva grundlagen, så stark, att ingen annan än folket sjeltt genom sina utvalda kan bestämma riktmngen i vår andliga och materiella utveckling: ingen kung ingen regering kan hindra densamma; försöka de det, så göres regeringen omöjlig och konungamakten förlorar i den allmanna aktningen. . Detta är hvad man kallar den parlamentariska sjelsstyrelsen eller sjelfstyrelsen rätt och slätt. — — — Sverdrup har kallat detta: folkets sjelfstyrelse under H. M:ts kungliga presidium. Republiken har ej blitvit nämnd för annat än för att upprepa att likasom det konstitutionella konungadomet är en tillämpning af republiken, så är den eogelska styrelseformen i synnerlig grad en tillämpning al republikon. Alltså har förnärmandet mot Svordrup legat häri, kan man förstå. Men saken är, att det norska folket, utanför detta parti, alldeles icke vill ha all makt lagd i en omogen tolkrepresentations händer; storthinget har nemligen på de senare åren betydligt deklinerat, ty bondemajoriteten spelar herre; med andra ord: den tänkande delen af folket vill ej ha någon parlamentarisk regering, som det så lockande heter vefter engelskt mönster, både derföre att vi sakva de garantier som England är i besittning af till konungamagtens bevarande, såsom: upplösningsrätt, utskrifning af nya val, tvåkammarsystem o. s. v., och derföre att vi hysa en hemlig. misstanke om, att det, så snart det parlamentariska systemet först blifvit gruadligt genomfördt, en vacker dag kan falla desamma stora politici, som begåfvat oss dermed, in att förklara den skuggregering, som vi nu fått med en kunglig automat i spetsen, för alldeles öfverflödig, så att den nu kan afskaflas och republiken införas. i I i I