Göteborgsposten – 4 september 1873, sida 1

dre än jag, äro på en gång bröder och söner för mig. De älska mig också alla lika mycket som jag älskar dem. — Om de ej älskade er, lady Rothsmere, skulle de vara barbarer eller ännu värre, utbrast lorden ifrigt. Jag har känt er endast en kort tid, grefvinna, endast några veckor, men jag älskar er så, som jag trodde mig aldrig mera skola komma att älska någon qvinna. Ni är tillräck ligt ung för att vara min dotter, mon mitt hjerta har fistats vid er med uppriktig ömhet. Jag kan ej erbjuda er ett passioneradt ungt hjertas första kärlek. Min första hustru, som nu är i himlen, är fortfarande för mig hvad ingen annan qvinna någonsin kan bli, men jag älskar cr med den mognare ålderns tillgifvonhet, med en öm längtan, sådan en far torde känna för ett afgudadt barn. Andra män torde komma att förklara er sin kärlek, bästa lady Rothsmere, men ingen kan ha någon varmare att erbjuda er än jag. — Oh, mylord, tala ej sådana ord till mig. Jag måste då mot min vilja göra er ledsen. — Är ni förlofvad ? — Nej; men jag skall aldrig ingå ett nytt giftermål. — Ni är för ung att säga det. Vid tretio års ålder kan man ej så lätt lägga band på rent menskliga känslor för att gå fram sin bana allena för alltid. Bästa lady Rothsmere, jag är en ensam gubbe utan barn, utan någon som älskar mig. Kom till mig. Blif min hustru. Sprid solsken i mitt ensliga hus; låt mig välkomnas af edra älskliga småleenden och edra klara ögon, då jag kommer hem; låt mig njuta af edert ädla sällskap, draga fördel uf