Göteborgsposten – 3 september 1873, sida 2

från Utlandet. Mer och mer börjar man i Spanien m komma till insigt om, att dea nuvarande re geringen i Madrid icke kan med någon utsig till framgång undertrycka carlistresningen, on icke omfattande åtgärder vidtagas. Man mär. ker nu och erkänner, att carlistbanden, såsom man hittills kallat dem, ledas at skickliga och intelligenta officerare, under det att regerin. gens armå lider fullständig brist på sådana, isynnerhet inom det i våra dagar vigligaste vapnet, artilleriet, hvars alla officerare som bekant togo vid republikens utropande afsked ur tjensten och naturligtvis återfinnas till stor del inom carlistlederna. Första vilkoret för att Madriderregeringen skall kunna något uträtta är naturligtvis att hon icke hindras isin maktutöfoing at ständer församlingen, hvarför också cortes afslutat-eina sammanträden och uppskjutit dem till november månad. Vid slutmötet uttalade regeringspresidenten Salmeron, att samverkan af alla liberala behöfdes för att carlisterna skulle kunna undertryekas. Cortes uppdrogo åt regeringen att förfara med den största stränghet mot gripna upproriska — men dödsstraffet får ej tillämpas. En annan sak af vigt är, att Madriderregeringen vinner de europeiska makternas erkännande. Den bekante patrioten och vältalige historikern Castelar skall i dessa dagar anträda en resa till de europeiska hofven för detta ändamål; han skall äfven hafva i uppdrag att söka bereda någon möjlighet till erhållande af hjelp i perningar, denna nervus rerum för hvarje regering, isynnerhet då hon, såsom den spanska, beslunar sig i ett blossande borgerligt krig. Huruvida hr Castelar häri skall röra någon tramgång, torde dock vara tvifvelaktigt. Marskalk Serrano har tillskrifvit sina vänner i Madrid ett bref, hvari han säger, att man låtit carlistkriget antaga dimensioner, hvilka gifva det eu farlig karakter. Carlisterna råda enl. hans tanke öfver betydande bjelpmedel, och det är hög tid, att de liberale af alla färger göra en kraftansträngning för att skona Spanien från skammen att absolutismen blofve upprättad. Marskalken erbjuder till slut ropubliken sitt svärd. Han begär icke att få inträda i hären som general, han är villig att taga befälet öfver ett regemento, ja, att strida som menig soldat. I följd af dotta bref, som gjort stort uppseende i Madrid, har marskalken fått tillåtelse att vända tilibaka till Spanien, och man antager, att regeringen skall gifva honom högsta befälet öfver nordarmån. I sjeltva Madrid har en högre officer blifvit häktad, derför att han öppet värtvade för carlisterna. Carlisterna skola ha uppbränt tjurfäktningsbyggnaden i San Sebastian. Do ha iu åter vändt sig till Bilbao och gjort ett första nytt angrepp mot staden, vilket vittnar om, att de måtte der ha en betydande styrka, emedan regeringsgeneraen Bregna ligger med ej ringa trupper antingen derinne eller i närheton. I Carthagena är ställningen oförändrad. Regeringsgeneralen Campos har öppnat en löpsraf för att upprätta ett belägringsbatteri.