ITändelsernas utveckling i Frankrike har en ganska egendomlig karakter, och man synes skynda på för att ernå en snar monarkisk lösning. Så uppgifves det som säkert, att det konservativa monarkiska partiet tänker att bland sina medlemmar bilda en komi:ö för alt granska de grundlagsförslag, som inlemnats at regeringen, i syfte att föreslå sådana ändringar, som skola bringa dessa förslag i öfverensstämmelse med det konservativa partiets önskningar. — Dessa ändringar skola naturligtvis gå ut på monarkiens lagfästande. — Det heter vidare, att resultaten af denna komitås arbeten skola meddelas modlemmarne af nationalförsamlingens majoritet vid församlingens återkallande, för att den förra skall få tillfälle att diskutera saken, innan förslagen tagas under debatt i församlingen. Lemoinnes senaste märkliga artikel i Journal des Debats föreligger oss ännu icke. Han skall dock enligt ett telegram hafva deri yttrat, att han ej vill veta af konungens gudomliga rätt. Men eftersom republiken blifvit omöjlig, så behöfver Frankrike den liberala monarkien. Men valmonarkien har grefven at Paris afträdt, och derför är grefven af Chambord Frankrikes ende möjlige konung, dock under det vilkoret, att han träffar öfverenscommelse med nationen, som ej är hugad att itstå från sina borgerliga frioch rättigheter. Uhambord kan efter Ludvig XVIII:s föredöma emna garantier för en förtattning; annars