Göteborgsposten – 3 september 1873, sida 1

hvart sjotte år sammankallar erkebiskopen all mänt missionsmöte för svenska kyrkan. Detta förslag har sodan delgifvits konsistorierna riket. Vi känna icke dessas utlåtanden, utom att härv. domkapitel velat göra någon inskränk. ning i den embetspligt, som kunde åläggas kyrkoherdarne i fråga om missionsväsendet, och att någon större garanti måtte beredas derför, att vår kyrkas missionsverksamhet komme att ledas på ett sätt, som vore i full öfverensstämmelse med hennes bekännelse, detta senare, såsom det synes, med hufvudsakligt afseende fästadt på missionsstyrelsens sammansättning. Då det är bekant, att ännu en del af vårt Presterskap hyser icke så liten misstro till lekmannaverksamheten på det religiösa området, torde förslaget möjligen röna något motstånd. Vi hafva dock ingen anledning att tro, att det kommer att i sina vigtigaste delar förkastas. Det är bekant, hvilken storartad verksamhet den engelska kyrkan utvecklar på detta omräde. Samma fråga synes också hos våra bröder norrmännen, äfven från kyrkans sida, omfattas med lifligt intresse, och då missionsverksamheten visar sig inom församlingen såsom ott religiöst behof, är det ju främst kyrkans pligt att derför icke vara främmande. Ett tredje komitbetänkande lärer äfven redan hatva blifvit delgifvet medlemmarna af kyrkomötet, nemligen rörande en ekonomisk fråga, pensioneringen af enkor och barn efter prestmän och elementarlärare. Tidskriften Samtiden, som egnar en längre uppsats åt det förestående kyrkomötet, yttrar sig om denna fråga i korthet sålunda: Vi kunna nu icke i detalj redogöra för förslaget utan nämna tills vidare endast, att alla nuvarande prestmän och ecklesiastika tjenstemän skola vara berättigade, och alla efter Pensionsinrättniagens började verksamhet blifvande sådana skulle vara skyldige att i inrättningen inträda med en årsafgift motsvarande 2 4 af lönen enligt den nya regleringen; till srundfonden skulle ingå det af k. m:t anslagna kapitalet, 3 at de nuvarande emeritikassorna, ett års behållen inkomst af hvarje presterlig befattning i riket, hvilken inkomst utfaller första gången då en viss beställning efter reglementets fastställande blifver ledig, samt all behållen inkomst vid ecklesiastik tjenst, hvilken till följd af tvist eller andra omständigheter kommit att stå ledig utöfver den lagliga tillträdestiden, äfvensom vederlag under extra nådår; till en särskild s. k. tillskottsfond skulle ingå den af förra presteståndet donerade arkivkassan samt den s. k. Stockholms centralkassa äfvensom delegarnes bidrag, så väl de nyssnämda årsafgifterna som äfven de retroaktiva och åldersskilnadsatgifter, hvilka under vissa omständigheter skulle erläggas. Enskilda donationer, som kunna tillfalla kassan, skola användas enligt gifvarens föreskrift. Såsom man finner, hafva komiterade i afseende på afskaffandet af de för församlingsvården i så hög grad hinderliga nådåren icke ansett sig kunna gå längre än 1846 års komite. De hatva således bibehållit privilegiinådåret jemte fardagsåret, hvilket senare de, så länge boställe ingår bland de presterliga löneförmånerna, icke ansett kunna försvinna utan de känbaraste olägenheter för boställsinnehafvarnes enkor och barn, efter som de efterlefvande i sädant fall skulle vid innehafvarens bortgång nödgas att genast till hvad pris som helst afyttra sin för jordbruket behöfliga lösegendom, och dessutom, i fall dödsfallet inträffade nära tjeusteärets slut, till och med sakna tak öfver hufvudet. Att elementarlärarnes pensionskassa, tvärt emot de önskningar som gjordes gällande af presteståndet vid 1863 års riksdag, blifvit föreslagen att bibehållas i förening med presternas löner, beror derpå, att civilstaten icke medgifvit dem rättighet att inträda i sin pensionskassa, hvartill kommer, att elementarlärarne liksom presterskapet äro, med undantag för öfningslärarne, genom gemensamma privilegier försäkrade om nädär för sina efterlefvande. Huru otillräckliga likväl de bjelpmedel äro, som för närvarande stå den ifrågasatta inrättningen till buds, hafva komiterade visat genom beräkningar, enligt hvilka t. ex. en biskopsenka med 5 barn skulle i förhållande till lönen, 12.000 rdr, på 23:dje året efter inrättningens början erhålla endast 898 rdr, och enkan efter en läroverksrektor med 4500 rdrs lön, med lika antal barn och efter lika lång tid, 700 rdr. Komiterade, som icke ansett det böra delegare medgifvas att genom högre insatser bereda sina efterlefvande en större pension in den, hvartill lönen föranleder, emedan en sådan frihet skulle göra alla beräkningar omöjliga, erinra emellertid, att en tjensteman, hvars omständigheter tilåta honom att för detta ändamål afsätta något större helopp, icke saknat tillfälle att genom lifförsäkrings-, ifränteoch kapitalförsakringsanstalter eller på anlat sätt erhålla alla de fördelar för de sina, som han an genom egna insatser bereda dem. Presterskapet flere stift har i allmänhet yttrat sig gynnsamt om örslaget. I samma uppsats omnämuer Samtiden, tt komiterades förslag till ny kyrkolag frameles kommer att föreläggas kyrkomötet, men tt samma förslag troligtvis endast i några få unkter hinner af mötet granskas. En ny förordning innebärande en ändring den gamla kyrkolagen med anledning af den ya dissenterlagen skall dessutom underställas SCDM — — — — —