Göteborgsposten – 1 september 1873, sida 1

Det var något i dotta ångestfulla ansigte, som tystade de framställningar, hvilka sväfvade på lordons läppar. Sir Hugh Tregaron kom in, och lord Waldemar förklarade för honom sakernas tillstånd, under det den ungerska grefvinnan gick bort för att tala med sin värdinna och göra sig i ordning tör resan. Lordens meddelande ingaf sir Hugh Tregaron den grufligaste oro. — Jag skall sjelf gå och beställa ett extratåg, sade den unge baroneten. Jag fruktar, att lady Rothsmere förorsakar sig sjelf gagnlösa mödor och besvärligheter, men hon har blifvit så innerligt fästad vid Honor och har derjemte någon särskild plan med afseende på Darrel Moer, så att hennes beslut att följa oss låter lätt förklara sig. Skall ni först begifva er hem till er, innan ni anträder resan, mylord? — Nej. Jag åtföljer lady Rothsmere till stationen. Sir Hugh skyndade bort för att uträtta sitt ärende. Inom femton minuter återkom lady Rothsmere till salongen, resklädd och åtföljd af sin kammarjungfru samt lady Thaxter och mrs Early. Grefvinnan hade motstått sina vänners hela öfvertalningsförmåga och blott upprepat, att hon måste resa. Ett åkdon stod vid dörren, ditskickadt af Tregaron. Efter ett hastigt afsked stego lady Rothsmere, kammarjungfrun och lord Waldemar upp i åkdonet, hvarefter vagnen sattes i rörelse mot jernvägsstationen. Tack vare den skyndsamhet och energi sir Iugh Tregaron utvecklat, behöfde det oroliga sällskapet ej länge vänta på sitt extratåg till Somersham. Den unge baro