Göteborgsposten – 28 augusti 1873, sida 1

den öfverklagade lotsningen egt rum i farvattnet ning rörande lotsningen i Drogden, såvida endast de utfärdade bestämmelserna ej strida mot traktaten. Till följd häraf måste äfven de personer, som göra sig skyldiga till obehörig lotsning i nämnda farvatten, vara hemfallna under dansk lag, icke blott öfverallt inom danskt landområde, utan äfven i de delar af Öresund, som lyda under dansk jurisdiktion. Hvad beträffar den delen af sundet, som ligger utmed den skånska kusten, så lyder den under svensk jurisdiktion enligt alldeles samma regler. I K. M:ts nådiga reglemente angående tullbevakningen af d. 1 okt. 1831 Art. I 8 5 finnes äfven stadgadt, att Sveriges strandterritorium sträcker sig till hälften af Öresund och för öfrigt till en svensk mil från svenska kusten. Denna jurisdiktion blir äfven från svensk sida utötvad och har det särskildt mer än en gång håndt att danska smugglarebätar blifvit fasttagna af svenska tulljakt-uppsyningsmän, ehuru sådant numera sällan inträffar till söljd af det tillmötesgående bistånd, som kongl. danska regeringen i enlighet med S. 5 i 1871 års deklaration lemnat oss till smuggleriets undertryckande, hvilket synes väsendtligen hafva minskats genom de från dansk sida vidtagna åtgärderna. Den möda Danmark underkastar sig för att i detta fall gå våra önskningar till mötes, har flera gånger under skriftvexlingen blifvit framhållen, hvarför tanken ligger nära att ett allt för envist fasthållande vid förutfattade åsigter i lotsfrågan möjligen kunnat sätta på spel vida större materiella intressen. Till vederläggande af ötvedrifna rykten få vi vidare här :meddela några faktiska upplysningar rörande de åtgärder, hvilka till följd at den nya lagen af d. 17 sistl. maj blifvit å dansk sida vidtagna. Utan att införa några nya straffbestämmelser eller några skärpta föreskrifter för öfrigt i 1831 års lotsförordning stadgar denna lag blott att förbrytelser mot nämnda förordning skola behandlas som polismål. Lagen, som endast innehåller en paragrat, lyder nemligen i ölversättning som följer: De i förordningen angående lotsvåsendet i Danmark af d. 27 mars 1831, 55 32, 33 och 35 omförmälda förbrytelser skola hädanefter behandlas som offentliga polismål. Likasom främmande eller okända personer, hvilka patraflas under det att de göra sig skyldiga till nämnda lagöfverträdelser, kunna anhållas och foras inför polisdomaren, så kan det, då domen afkunnas i närvaro af den tilltalade, bestämmas i domen, att denna straxt skall bringas till verkställighet, såvida säkerhet icke ställes-. Före utfärdandet af denna lag hade endast de lotsar i Öresunds-sällskapets tjenst blifvit bötfällda, som voro af dansk nationalitet. D. 27 sistl. maj verkställdes de första arresteringar af svenska lotsar och hatva sammanlagdt 13 tall inträslat, då sådana svenska undersäter blitvit inför dansk polismyndighet anklagade för att hafva fört fartyg genom Drogden och tre fall, då mellan Kullen och Köpenhamn. De anklagade lotsarne, som alla tillhört Öresunds lotssallskap, hafva samtliga tillstått att de verkställt den lotsning, hvarför de anklagades, och hafva derefter, i öfverensstämmelse med danska lotsförordningen, blifvit tvungna att erlägga 5 rdr danskt i böter och återbära de erhållna lotspenningarne, utom i två fall, då målet på begäran hånvisades till domstol, utan att, så vidt bekant är, utslag ännu blifvit afkunnadt. Såvidt hittills kunnat ledas i bevis, har ingen svensk lots blifvit anbållen utanför danskt landområde eller de delar af Öresund, som enligt folkrätten måste betraktas såsom lydande under dansk öfverhöghet. Rörande det faktiska förloppet vid dessa arresteringar äfvensom i allmänhet rörande alla andra åtgärder, som i sammanhang härmed från dansk sida vidtagits, hafva parterna sjelfva lemnat fullt öfverensstämmande uppgifter utom i följande två fall. D. 9 sistl. juni underrättade lotsar från Dragör IIelsingörs lotsfördelning att en svensk lots befann sig ombord å ett på redden liggande fartyg, hvilket gått genom Drogden. De danska lotsarne höllo utkik på fartyget från hamnbryggan och så snart de sett att lotsen lemnat fartyget i en från den svenska sidan utkommen lotsbåt, förande Oresundsällskapets lotsflagg, skyndade de att, åtföljda af två polisbetjenter, törfölja den svenska lotsbäten och upphunno den ungefär i midten af sundet. En dansk lots gick ombord i den svenska båten och blef densamma derefter inbogserad till Helsingör. I det andra fallet, hvilket för öfrigt började under fullkomligt enahanda omständigheter, blef en svensk lots likaledes arresterad ungefär midt i sundet i en dansk fiskarebåt. Så snart lotsen lemnat fartyget i fiskarebåten, som roddes af 2:ne 10 å 12 år gamla danska gossar, foro fyra Helsingörs-lotsar med en lotskutter ut ur hamnen utan att medtaga polisbetjenter, och då de upphunnit fiskarebåten, som då roddes äfven af lotsen, kastade de en ända öfver i densamma, hvilken fastgjordes af en utaf gossarno, hvarefter båten återfördes till Helsingör. I dessa tvenne fall medgåfvo såväl svenska som danska lotsar, inför polisdomaren i Helsingör, att fasttagandet skett ungefär midt i sundet, ehuru de förra ansågo det hafva varit närmare Helsingborg, de senare deremot närmare Helsingör. Hvad beträtfar det första fallet, då polisbetjening var tillstädes, lärer, enligt vår åsigt, vitsord snarare böra skänkas densamma än parterna och fasttagandet få anses hafva skett i danskt vatten, enär inga särskilda omständigheter bestyrka de svenska lotsarnes uppgift och hvarje arrestering ute i sjön skulle omöjliggöras om de anhållna personerna, för att undgå straff, endast behöfde förklara, att de befunnit sig utom behörigt arresteringsområde. I det senare fallet intygade fyra danska ordinarie lotsar att arresteringen skett inom danskt farvatten. Deras vittnesmål och omdömesförmåga torde väl svårligen kunna nekas minst lika vigt som motpartens, den ensamma svenska privatlotsens, så mycket heldre som danska ordinarie lotsar böra kunna göra anspråk på enahanda förmån som svenska lotsförordningens S 36 tillerkänner våra kronolotsar, hvilkas berättelser om hvad dem i tjensten händt, ega samma vitsord som tillkommer vakter och dem, hvilka rättens eller K. M:ts bfhdes ärenden gå. Osannolikt är ej heller att den väl bemannade danska lotskuttern verkligen kunnat upphinna fiskarebåten, redan innan gränslinien passerades. Någon full bevisning i fall säsom dessa, der inga opartiska vittnen finnas att tillgå och som bero af ett mer eller mindre riktigt bedömande af sundets på intet sätt betecknade medellinie torde emellertid blifva omöjligt att åstadkomma. Dessutom har en Öresundssällskapet tillhörig kutter i farvattnet mellan Falsterbo och Dragör öfver 2 sjömil från Falsterbo fasta fyr och endast 3 sjömil SSV. från Drogdens fyrfartyg, blifvit d. 19 juni prejad af danska kanonbätenWillemoes. Kanonbäten, som var på hemväg söder ifrån och så snart Stevens klint passerats, styrt kurs direkt på fyrfartyget, anträffade den svenska båten vester om denna linie. Rörande båtens läge och öfriga omständigheter äro för öfrigt de svenska och de danska uppgifterna fullkomligt öfverensstammande. Sedan kanonbåtsbefälhafvaren, som såg ordet Pilot måladt på kutterns segel, i en mindre båt gått ombord å densamma, hvilken -läg back, frågade ban om de voro svenska lotsar, hvarpå, enligt den af honom ingifna rapport, svarades nej. Kaptenen på kanonbåten ansäg sig dock föranlåten varna dem från att företaga obehörig lotsning för nära danska kusten, på det han vej måtte bringas i den obehagliga nödvändigheten att nödgas arrestera dem. Samtalet fördes å båda sidor utan haftignet och lotskuttern fortfor, när kanonbåten aflägsnade sig, att ligga qvar på samma — — — — dv NM mA — — — 0 mA — —