Göteborgsposten – 28 augusti 1873, sida 1

bå det var bekant att Öresunds lotssällskaps båtar brukat ligga i detta sarvatten, på sätt dess egna medlemmar erkänt, äfven närmare Dragörs fyrskepp och Amager, för att aflemna eller emottaga lotsar till och från Drogden, torde få förutsättas att kanonbätsbefälhafvarens afsigt verkligen varit förekommande af ytterligare konflikter till följd af enligt dansk lag obehörig lotsning. Att regeringen så väl som K. M:ts beskickning i Köpenhamn med oaflåtlig uppmärksamhet följt hvarje särskildt arresteringsfall tro vi oss kunna försäkra och hafva genast de deröfver sända danska polisprotokollen blifvit till utrikesdepartementet insända, hvarifrån reklamationer icke saknats i de fall, der sådana synts befogade. Till ett par af de bötfällda lära ock penningarne redan blifvit återställda och förhoppning gifves att detta kommer att ske med flera. Att danska regeringen sjelf visat sig angelägen om att arresteringar och bestraffningar måtte tillämpas så sällan och lindrigt som möjligt, synes bäst af de instruktioner, hvilka varit för kanonbåten Willemoesutfärdade och hvaraf vi äro i tillfälle meddela några utdrag. Sålunda heter der: Ingen anhållelse får någonsin företagas utänför danskt sjöterritorium. Svensk lots kan töljaktligen utanför detta territorium obehindradt lemna ett fartyg, äfven om bevis finnes att han öfverträdt lotslagen. Stor försigtighet iakttages vid anhällelse hvilken blott får verkställas, när fullt bevis för öfverträdelsen finnes. Alltid tillvägagå med foglighet, Helst önskas att anhållelser blott inträffa esterhand oah enstaka. Aldrig ifrågasätta att anhålla lotsar ombord på fartyg, äfven när desse icke äro under segel, gåtve än skopparen sjelf sitt samtycke dertill. Syöterritoriets gräns 3 engelska sjömil från kusten. Hotsning genom Drogden måste, äfven för mål, som anhängiggöras i Helsingör, ligga till grund för anklagelsen o. s. v. Af ofvanstående torde framgå, att ifall någon öfverdrifven stränghet eller kitslighet blifvit tillämpad mot våra lotsar, har sådant ej skett med danska regeringens begifvande. Anmärkniögar hafva ej heller från dansk sida saknats, öfver hvad man der kallade den allt för stora släpphändthet vid beifrande af öfverträdelser mot lotsstadgan, hvilka på samma gång i Danmark betraktades såsom innefattande en kränkning af Danmarks territoriala höghetsrätt. Förbises får ej heller, att innan någon svensk lots åtalades, hade Öresundssällskapets latsar, medan de långvariga underhandlingarne pågingo, under fullt ett års tid, så godt som ostörda, ehuru under protest från danska regeringens sida, fått lotsa fram och tillbaka genom Drogden, inloppet till Danmarks hufvudstad. Efter d. 15 juli har ej heller någon svensk lots blifvit åtalad. Af allt detta synes danska regeringens önskan otvifvelaktigt framgå, att så lindrigt som möjligt tillämpa den af riksdagen voterade lag. Bättre hade visserligen enligt vår tanke varit, om denna lag icke blifvit framlagd eller utfärdad, samti följaktligen arresteringar midt under pågående underhandlingar uteblifvit; men detta skedde, såsom vi redan påpekat, under en häftig påtryckning från Folkethinget och den allmänna opinionen i Danmark. På samma gång vi dela den uppfattning, som så länge blifvit at vår regering försäktad, att det varit för såväl sjöfarten som de båda parterna fördelaktigast om full lotsfrihet blifvit i hela sundet införd, måste vi dock medgifva, att äfven från svensk sida betänkligheter kunnat anföras mot att fremmande lotsar, af hvilken nation som helst, skulle fritt och obehindradt hafva tillträde inom våra egna farvatten vid sundet. 113333.. ngr Enn