Göteborgsposten – 28 augusti 1873, sida 1

Lotsningen i Öresund. Postoch Inrikes-Tidningar för i tisdags meddelar en andra artikel i nämnde fråga, så lydande: . Då, på sätt vi förut nämnt, de båda regeringarne öfverenskommit, att lemna frågan om traktatens tolkning oafgjord, och att tillsvidare bilägga tvisten genom afslutandet af en särskild deklaration, grundad på den allmänna folkrätten, vilja vi i korthet redogöra för folkrättens stadgande i detta afseende och skola vi, till undvikande af meningsskiljaktighet rörande de olika författarnes auktoritet, uteslutande åberopa ett under diskussionen af denna fråga redan, eburu i motsatt riktning, citeradt arbete: Ortolanes Diplomatie de la mer. Paris 1864, del I. Stränderna af det haf, som sköljer ett lands kuster, äro detta lands naturliga gräns åt hafssidan. Men för landets försvar och för ett fullständigare försvar af denna naturliga gräns, tillåter ett af de olika nationerna allmänt antaget bruk, hvilket dessutom öfverensstämmer med många offentliga fördrag, att, på ett passande afstånd från kusterna och i förhållande till deras böjningar, på hafvet draga en imaginär linie, hvilken bör anses vara landets artificiella gräns åt hafvet. Hvarje fartyg, som befinper sig inom denna linie — säges vara i det landets vatten; genom samma linie bestämmes området för landets öfverhöghet och jurisdiktion, samt bör hvarje främling, äfven om intet tvång mot honom användes, der uppföra sig som om han befunne sig på den statens landområde (sid. 153). I smala sund, hvilkas stränder tillhöra samma stat, skall kommunikationen vara fri. Någon eganderätt kan icke existera i fråga om dylika sund, men vissa mindre utsträckta rättigheter finnas. Om t. ex. sjöfarten är så svår att den erfordrar vanda lotsar, sjömärken m. m., är det billigt att den strandegande staten får uppbära vissa afgifter (sid. 146, 7). Hamnar och redder utgöra den stats egendom af hvars kuster de bildas; och ordet egendom bör här tagas i dess mest vidsträckta betydelse (sid. 141). Genom traktaten d. 14 mars 1857 kar den Danmark i enlighet med dessa grunder tillkommande höghetsrätt i Öresund blifvit i viss mån inskränkt, t ex. deri att någon afgift för sjömärken icke får