Darrel Moer åkte efter honom. Do kastade båda två spanande blickar åt sidorna, in bland buskarna, under sitt lopp; men de visste, att deras tillämnade offer måste vara längre bort och gjorde intet uppehåll i sin fart. Då Grimrod hunnit en temligen lång sträcka från Cypresslunden, mötte han en hemvändande farmer på den sällan trafikerade vägen. Förvaltaren höll stilla och frågade honom, om han sett on ung flicka på vägen till fots och ensam. — Jag mötte henne på en half mils afstånd härifrån, svarade farmern. Hon frågade mig, om detta vore vägen till Somersham, och jag sade henne, att det var så. Hon hade så förtvifladt brådtom, att jag aldrig sett maken. Grimrod for af som en hvirfvelvind. Farmern såg efter honom litet öfverraskad och åkte vidare. Snart mötte han Darrel Moer, hvilken gjorde honom samma fråga och fick samma svar som Grimrod. Moer for hastigt vidare, sedan han hört hvad han hade att säga, och fortsatte sitt förföljande. Emellertid började Honor, sedan hon passerat den farmer, som sedan lemnade hennes fiender upplysningar om henne, att känna sina krafter svika. Hon kände smärta i sidan, hennes andedrägt var flämtande och hennes steg vacklande. IIon hade tillryggalagt en betydlig sträcka och hennes behof at hvila var trängande. Hon hade ej varit i stånd att gömma sig för farmern, emedan han träffat på henne alldeles oförbappande, vid en krökning ef vägen, men sedan hon frågat honom om vägen,