Göteborgsposten – 25 augusti 1873, sida 1

gion, sedlighet och rättvisa; hvarefter vi alla böra sträfva. Dessutom böra vi härpå gifva goda exempel till våra utanför föreningen stående likar. — Sedan ytterligare några sångnummer afsjungits, uppträdde v. ordf. hr A. Törngren och redogjorde för föreoingens inkomster och utgifter under sista året. De förra hade i allmänna kassan vppgått till rdr 5,813: 23 och de senare till 5,503: 32. Byggnadsfondens ink. hade varit rdr 1644: 81 och utg. 1262: 70. I Sjukkassan hade influtit rdr 624: 14, hvaremot af denna utbetalts 834: 06. — Från den 1 Augusti 1872 till samma dag d. å. hade från biblioteket utlånats 7,108 st. böcker, och från den 2 Okt. 1867, då utlåning började, till den 1 Aug. i år 50,151. — Till entreprenören för byggnaden hade utbetalts 45,000 rdr. Under omvexling af musik och sång uppträdde ännu tvenne talare, snickare G. Widell, som tackade styrelsen och byggnadskomitön för deras arbeten i föreningens tjenst, och hr Axel Krook, som ännu en gång lade medlemmarne på hjertat att hvar i sin mån verka för byggnaden och framhöll, huru af de små sammanlagda skärfvarne kunna blifva stora summor. Derefter spredo sig medlommarne omkring i den rymliga trädgården, der så många ej varit under flore år samlade på en gång. Bergsslutiningarne omkring voro äfven beklädda med en ansenlig mängd åskådare. Ett herrligt väder gynnade den i allo lyckade festligheten, hvilken erbjöd den angenäma anblicken af ett verkligt folklif. Nya Teaterns portar öppnades i går åter; dä af Tivanderska teatersällskapet, hvilket hade att sägna sig åt fullsatt salong. Att döma af gårdagens program tillhör sällskapets repertoar den uppsluppnare genren. Först gafs en liten operett af Offenbach: Fortun:os Visa, i hvilken publiken fick göra bekantskap med ej mindre än 6 i förra sekleis perukoch hofdrägt karlklädda damer, alla unga och med ett fördelaktigt yttre. Bland dem må särskilt nämnas m:ll Öhrström, som utvecklade synnerlig liflignet i sitt spel, och m:ll Pettersson, som publiken med nöje återsåg. Musiken lekande, ehuru något tom, och gäller detsamma om libretton. Dernäst gafs ett icke illa hopkommet, men ej för pryda ämnadt skämt, kalladt Snarka eller icke snarka, hvari m:ll Arenander återsågs, med behag och takt återgilvande en i en mer än obehaglig situation befintlig ung frus roll. Hr Wikström inlade en viss grotesk komik i en soldatroll, hvilken roade och förskaffade honom en inropning at den tacksamma publiken. Till sist gafs första akten af Frihetsbröderna med hr Tuvander som Montedafior, m:II Pettersson som Fiorella och m:ll Lindström som Fragoletto, alla tre lämpliga, hvar på sin plats. Uppsättningen af denna opera-buffa synes vara god; förmodligen tår allmänbeten vid tillfälle till bästa äfven de båda andra akterna. En förfärlig olyckshändelse timade härstädes vid 10 tiden natten till igår i det nemligen ombord å slupen Dorotea?, förtöjd i elfven midt för Ryanäs, inträffade brand genom explosion af gasolja, hvarvid icke mindre än trenne menniskolif spilldes. Fartyget, som egdes af dess befälbafvare, sjökapt. Erih Eriksson från Frölunda, hade från Rvanäs fotogönmagasiner intagit last af 228 fat gasolja, deraf största delen utgjordes af nafta, och hade redan utklarerat för att dermed afgå till Östersjöhamn, då olyckan inträffade, antagligen genom någon oförsigtighet vid elds begagnande ombord. Den knall som uppstod vid explosionen var långt starkare än något kanonskott samt hördes tydligen uppe i staden. Större delen af fartygets däck sprängdes samt flöt derefter jemte massor af bergoljefat, brinnande måt Elisborgssjorden, hvarjemte sjelfva fartygsskrosvet brann upp intill vattenlinien, och finnes nu endast botten qvar af detsamma, hvilken ännu ligger fast för ankaret midt i strömmen. Från en del söndersprängda fat flöt oljan ut på vattnet samt brann under flera timmars tid med en spridning utåt hela rivierets bredd. Hela Elfsborgsfjorden företedde anblicken af ett enda stort eldhaf med tjogtals spridda eldpelare, liknande små eldsprutande berg, åstadkommande ett lika storartadt, som hemskt skådespel. Lyckligtvis rådde vid tillfället fullkomlig vindstilla så att de brinnande faten och oljan dref ut med strömmen, hvarigenom andra sartyg i elfven undgingo att blifva antända. Ett par fartyg som lågo invid Ryanäs voro dock nära deran, men räddades genom stor vaksamhet och rådighet från sina besättningars sida. Kapten Eriksson hade på f. m. gått i