Göteborgsposten – 25 augusti 1873, sida 1

Hoa stod just i begrepp stt resa sig upp och åter örja sin tröttsamma vandring, då ljudet af en galopperande b häst ytterligare höll henne qvar, der hon var. En ryttare red förbi i snabb fart och följde samma riktning som Moer nyss förut. Ingen tanke att anropa denne ryttare föll Honor in. Han såg så mörk och hård ut, att hon kände en instinktlik fasa för honom och böjde sig ännu djupare ner bland buskarne. Ryttaren var Grimrod. Då han passerat och hunnit ur sigte framkröp flickan ur busksnäret och flyåde framåt den ensliga vägen i den kalla natten så snabbt, som om hennes förföljare varit i hack och häl efter henne. Hon visse, att det var en fråga på några minuter blott, alt Darrel Moer snart skulle vara i hennes spår. LII. Darrel Moer körde snabbt på mot Cypresslunden utan att kunna drömma om, att Grimrod var efter honom, eller att han på landsvägen passerat förbi just den person, för hvars skull han reste. Ej ett enda ögonblick fick en mildare känsla makt öfver hans själ. Han ämnade undanrödja Honor Glint, liksom han skulle ha undanrödjt hvarje obetydligt hinder i hans väg. Det rysliga dåd han hade i sinnet var för honom ingenting förfärande. Hans framskridande på förderfvets väg hade varit så hastigt, att han ej hunnit göra