Göteborgsposten – 22 augusti 1873, sida 1

Hon påtog skyndsamt sina ytterplagg och klef öfver sängen upp i fönstret. Utan ett ögonblicks tvekan fattade hon tag i det bräckliga repet och svingade sig ut. Långsamt firade hon sig neråt, hvarvid repet gjorde farliga svängningar och det fina skinnet på hennes händer blef illa medfaret af lakanet, men hon kom dock lyckligt och utan buller ner på marken. Honor såg sig oroligt omkring, rädd att hennes fångvakterska skulle stå der nere och fånga henne, eller att Darrel Moer just i detta ögonblick skulle komma; men miss Bing var i sitt kök på andra sidan af huset och Darrel Moer var ännu långt borta. Med en tacksägelsebön flydde hon derefter bort från denna dystra boning och begaf sig öfver den stenlagda gången ut på landsvägen. Då hon öppnat den stora grinden och befann sig ute på landsvägen, stannade hon ett ögonblick tveksam om hvilken riktning hon skulle taga. — Jag måste begifva mig till Somershams station, tänkte hon. Men hvilken väg skall jag gå? Jag har ej lång tid till öfverläggning. Jag vänder mig mot höger. Sedan hon fattat sitt beslut, började hon gå framåt med snabba steg och såg sig derunder försigtigt omkring åt alla håll. Det var en behaglig qväll, men luften var kall och skarp. Honor tyckte, att stjernorna, som hon ej sett på så länge, voro klarare än de någonsin förut varit. De återförde lifligt för hennes minne de lugna och behagliga nätter hon tillbragt på Medelhafvet med en blå himmel