Göteborgsposten – 21 augusti 1873, sida 1

Honor ryste. Hon visste, att Darrel Moer älskat henne så mycket han kunde älska någon, och idn tycktes henne ej osannolik. — Men jag är ej hans hustru, sade hon, och jag skall aldrig blifva det. Om han kommer i qväll, skall jag ej mottaga honom. — Han är herre i detta hus, svarade miss Bing kallt. Jag råder er att vara beredd på att mottaga hans besök. Jag måste nu gå ner för att tillaga hans supsJag har nu underrättat er om mr Moers ankomst, så att ni ej går till sängs. Det var lyckligt, att jag ej frigaf er! IIon lemnade rummet och låste dörren efter sig. Ionors första handling sedan qvinnan gått var att skjuta sängen fram mot den dörr, som ledde ut i förstugan, och ställa dragkistan mot den dörr, som ledde till miss Bings rum. Sedan hon på detta sätt barrikaderat, kände hon sig tryggare. Jag tror mig fatta anledningen till hans ankomst, tänkte den unga flickan. Miss Floyd har vägrat att gifta sig med honom, och hans gamla tycke för mig har åter vaknat. Jag förstår nu, hvarföre jag kännt mig så nedtryckt. Det var en aning om denna olycka. Darrel Moer tror, att han kan tvinga mig till att blifva hans hustru; men jag skall ej vara här, då han kommer, sade hon för sig sjelf. Min enda räddning består i flykten. Han har ej en gnista heder, ej ett spår af grundsatser. Jag vågar ej träffa honom. Jag vill riskera allt — tillochmed döden — hellre än qvarstanna här. Men kan jag väl undkomma ur detta näste?