Göteborgsposten – 18 augusti 1873, sida 1

Då lady Rothsmero kom tillbaka till honom, såg han spår af en djup sinnesrörelse i hennes ensigte, men hennes röst var fullkomligt lugn, då hon yttrade: — Ni reser hem med första tåg, hoppas jag, doktor? — Ja, mylady, svarade doktorn med en bugning. — Jag beklagar, att jag ej kan resa med er, sade lady Rothsmere; men jag torde komma efter. Det är ej behöfligt, att jag intygar hennes identitet. Jag önskar, att hennes begrafning må försiggå med alla tillbörliga ceremonier och så att det anstår hennes familj. Ni behöfver ej se på kostnaden. Låt silfverplåten på likkistan få till inskrift: Carmine Moer, hustru till Darrel Moer. Det namn, som blef henne förnekadt i lifstiden, måste gifvas henne i döden. Laga att ortens tidningar innehålla en notis om hennes död och en erinring om hennes rykte såsom La belle Carmine, den utmärkta skådespelerskan, samt en berättelse om hennes giftermål år 1859 med mr Darrel Moer, den nuvarande lord Waldemars nevö. Hennes död och begrafning böra derjemte i vanlig ordning annonseras. Rättvisa bör slutligen vederfaras henne, doktor. — Ja, mylady. Rättvisa skall vederfaras henne. Dödsnotisen skall affattas efter eder önskan. Jag skall sjelf skrifva den. Skall jag nämna, att hon var syster till lady Rothsmere? — Säg helt enkelt att hon tillhörde en adlig familj, sir, eller omtala hennes historia alldeles så, som jag omtalat den för er, utan att tillägga någonting. Af vissa orsaker önskar jag, att mitt namn ej må nämnas i samman