Göteborgsposten – 18 augusti 1873, sida 1

välla. -— ———t— Göteborg den 18 augusti 1873. Såsom våra läsare känna af ett telegram i vårt lördagsnummer, har den mångomrörda lotssrågan ändtligen blifvit skaffad ur verlden genom en s. k. deklaration, undertecknad af danske utrikesministern och det svenska sändebudet i Köpenhamn. Sådana öfverenskommelser rörande sjöfartsärenden hafva ej sällan förekommit emellan Sverige och Danmark, utan att den allmänna uppmärksamheten på något lifligare sätt blifvit väckt. Denna gång har förhållandet varit motsatt i följd af en onekligen ganska väl underhållen agitation. Emellertid tro vi, att det nu uppnådda resultatet skall synas fullt tillfredsställande för flertalet af dem, som mera intressera sig för den öresundska sjötartens befrämjande än för att gifva luft åt en sjuklig och ofruktbar ovilja emot juten och hans illfundiga knep. Skälen, hvarför vi omöjligt kunnat varseblifva något danskt öfvergrepp vid de svenska lotsarnes behandling, hafva vi redan framställt. På samma gång hafva vi också redogjort för vår uppfattning af kuststaternas territorialhöghet i Öresund. Från vår synpunkt måste derföre den nu timade uppgörelsen framstå säsom en lycklig lösning af svårigheterna, en lösning, till hvilken båda regeringarne hafva bidragit genom ömsesidiga och billiga medgifvanden. Sverige har afsagt sig sitt folkrättsligt välgrundade anspråk på delning af öfverhögheten öfver de farvatten, som begränsas af danskt territorium på den ena sidan och svenskt på den andra, hvarmed förmodligen menas de sträckor, som falla lika mycket under båda staternas strandherrerätt. Här kunna således svenska och danska lotsar fritt konkurrera med hvarandra. Deremot har Danmark odeladt öfverlåtit Flintrännan åt de svenska lotsarne, ehuru en del af denna segelled, efter hvad det synes, domineras af danskt område. Likaledes få svenskar lotsa norrifrån, äfven förbi Saltholmen, ända in till Köpenbamns redd, en vigtig koncession, som antagligen föranledts af motsvarande rätt, som förut tillkommit danskar, hvad de skånska hamnarne beträffar. Att Danmark har förbehållit sig Drogden, liksom Sverige Flintrännan, må icke anses för ogenhet. Det ligger i hvarje makts intresse, awt det vigtigaste inloppet till dess hufvudstad icke blir alltför noga utpejladt at främmande undersåtar. Drogdon är för Köpenhamn ungefär detsamma som inloppet vid Vaxholm är för Stockholm, och dit hoppas vi, att ingen svensa regering ämnar släppa lotsar, öfver hvilka den icke har full kontroll. Det bästa i hela deklarationen är otvifvelaktigt, att den der obegränsade lotsningsrätten i Sundet för hvem det vara må nu blitvit uttryckligen underkänd af både den svenska och den danska regeringen. En af de förnämsta orsakerna, hvarför vi vände oss emot den af våra kolleger förfäktade tolkningen af Öresundstraktaten, var, att deras argumenter med lika styrka kunde göras gällande äfven mot Sveriges öfverhöghet i de skånska kustvattnen. Det syntes oss en i ögonen fallande orimlighet, att hvilken tysk, rysk eller engelsk lots som helst skulle ega rätt att utforska våra farleder och lemna bidrag till deras kartläggning i sina respektive krigsministerier. Vi böra hålla på vår obestridliga befogenhet att här få ensamme bestämma, utan att låta förleda oss till anarkiska experimenter i kosmopolitisk riktning, vare sig uf slapphet eller af öfverdrifven hetta i en rättstvist med våra grannar. Men för att upprätthålla dessa våra rättmätiga anspråk, fordrar konseqvensen, att vi medgifva Danmark detsamma i fråga om dess kustvatten. Genom det sätt, hvarpå öfverenskommelsen har kommit till stånd, måste den svenska regeringen anses väl hafva häfdat landets värdighet. Saken har blifvit ordnad af de skandinaviska styrelserna utan någon främmande makts mellankomst. Utan tvifvel har det upp: rört mången svensk mans berättigade fosterlandskänsla att se, huru de oförtrutnaste ifrarne gång på gång med välbehag framhållit möjligheten af utlandets ingripande emot Danmark till vår fördel. En stor och ansedd tidning, som länge för döfva öron har predikat en opraktisk och onaturlig skandinavism, aftryckte för en tid sedan utan ett ord af ogillande en finsk uppmaning till ryska regerin