Göteborgsposten – 18 augusti 1873, sida 1

gen att lära Danmark reson. Vi bekänna öppet, att vi ej förstå oss på en tankegång, enligt hvilken Sverige för att förverkliga en fantastisk unionsdröm skall tillfredsställa öfverspända fordringar på Ligeberettigelse å de smärre nordiska staternas sida, men vid en konflikt med Danmark om en småsak bör känna sig smickradt af Rysslands gunstbenägna bistånd. Man talar om danskarnes öfvormod, men besinnar ej, att de måste vara särdeles blygsamme, om de ej fatta höga tankar om sin egen fruktansvärdhet, när de se oss göra så mycket väsen af dem. Hvart tar det vägen med vår aktning för oss sjelfva, om vi ej tro oss kunna reda oss ens emot Danmark utan att ställa oss under den ryska eller tyska örnens vingars skugga? Således förtjenar det nu afslutade fördraget i alla afseenden att emottagas med belåtenhet här i landet. Det är visserligen icke alldeles omöjligt, att vid instundande riksdag en eller annan folkrepresentant med hufvudet fullt af stolta utländska föredömen skall finnas benägen att åstadkomma en liten debatt å la engelska underhusets öfverläggningar om åden blå boken. Men törhända är ämnet då redan mer än lofligt utslitet, och i hvarje händelse bör faran icke gerna blifva så stor för vederbörande,