Göteborgsposten – 8 augusti 1873, sida 1

Moer var verkligen helt blek, och det var ett vildt uttryck i hans ögon, som sällan sågs der. Han skrattade hånfullt. — Jag har någonting att säga er, började han, och jag skall komma till sjelfva saken genast. Hvarföre besökte ni miss Floyds rum förliden natt och qvarstannade der i två timmar? ij Grimrod såg öfverraskad ut. — Ni misstar er, sir, sade han kallt. Jag har ej besökt miss Floyds rum. — Det tjenar ingenting till att ni förnekar det. Jag har ett vittne, som såg er gå in der och komma ut två timmar senare, och som försökte att lyssna — Nu spratt verkligen Grimrod till. — Nåväl, hvad hörde han? frågade han. — Ingenting. Hvilken är den hemlighet, som ni och Hilda har gemensam ? — Numera Hilda Moer, sir. Jag har ingen hemlighet gemensam med er hustru, mr Moer. Eder sagesman måste ha drömt, hvad har han berättat er? — Åh ja, min hustru! Förbannelse öfver ett sådant öde! Hon är min hustru! — Detta är ett högst sällsamt språk, mr Moer — — Är det? utropade Moer vildt. Teg det huru ni behagar. Ni har narrat mig, ni falske, infernaliske ränkmakare! Jag har aldrig haft det förtroende till er, som min onkel haft. Ni är en listig och beräknande skurk! — Sir! Hvad betyder detta?