Göteborgsposten – 8 augusti 1873, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 5 augusti. Om jag icke missminner mig var det i början af sistlidne februari, som jag i förbigående omnämnde de två stora associationerna, hvilka här skulle verka i samma riktning, nemligen Aktiebolaget Stockholms byggnadsförening och Stockholms byggnads-aktiebolag., dervid jag antydde, att emedan de hade vidsträckta fält för sin verksamhet, skulle de icke konkurrera med hvarandra, utan hvardera gå sin väg. Underrättelsen att dessa bolag bildat sig, att de till sitt förfogande egde stora kapitaler och att de skulle använda dem till storartade och nyttiga byggnadsföretag i hufvudstaden, fäste vid dem stora förhoppningar från allmänhetens sida. Det förstnämnda bolaget, för hvilket öfverståthållaren frih. Bildt ställde sig i spetsen, hade sannolikt icke så skyndsamt etablerats, om det icke blifvit bekant, att för det sistnämndas tillvägabringande åtskilliga kapitalister i Göteborg kraftigt intresserade sig. Stockholms byggnadsförening, som det i dagligt tal kallas, skulle, uppgafs det bestämdt, rikta sin verksamhet först åt en brobyggnad öfver Norrström från Skeppsbron till Blasieholmen och derjemte åt bazarbyggnader, eller saluballar, der sådana tör handeln erfordrades. Förberedelserna till sådana företag fordra naturligtvis både tid och arbete; många inkast skola göras och öfvervinnas. Under tiden började denna byggnadsförening höra sig om efter lämpliga byggnadstomter, enär den insåg, att hvad hufvudstadsbefolkningen, som är i ständig tillväxt, företrädesvis behöfver är ökad tillgång på bostäder och på våningar mot måttlig hyra. Snart blef det äfven bekant, att föreningen hade inköpt åtskilliga stenhusegendomar belägna vid de mest trafikerade gatorna och med så rymliga tomter, att å dem nya hus kunde uppföras. Men samtidigt med underrättelsen om dessa köp blef det bekant, att byggnadsföreningens styrelse högst betydligt uppdref hyrorna på alla våningarne i sina förvärfvade egendomar, i hvilka byrorna redan förut voro ganska höga. När byggnadsföreningen på detta obestridligen egendomliga sätt verkade för bostadsbristens afhjelpande, så tyckte en mängd andra husegare att de utan risk kunde förfara sammaledes, och så uppstod en allmän hyresförhöjning. Nyligen har likvisst byggnadsföreningen inköpt en större tomt belägen mellan Blasieholmsgatan och Nybrohamnen, å hvilken ett för längesedan nedlagdt sockerbruk är beläget, och der skall oförtöfvadt grundläggningen börja till en storartad byggnad, dock icke afsedd för nya boningslägenheter utan för en — tolkteater, hvilken redan förhyrts på många år af direktör Edv. Stjernström, hvilken omöjligt vid 57 årg ålder längre kan lefva overksam, utan skall skära nya lagrar, måttligt blandade, som man hoppas, med törnen. Hr Stjernström, som lärer skola anskaffa och bekosta alla dekorationerna och i hyra för lokalen erlägga 30,000 rdr årligen, har betingat sig att byggnaden skall vara färdig till d. 1 januari 1875. Otvitvelaktigt är, att ifrågavarande byggnadsförening äfven om den icke skulle påskynda realiserandet af sina andra stora byggnadsider. utan nöjer sig med att successivt höja hyrorna i de -egendomar, som föreningen redan eger, skall erhålla ganska god ränta på sitt kapital. -Stockholms byggnadsaktiebolag vidhållor träget sin plan att åstadkomma aolida och beqvämt inredda hus. Bolaget hade icke väl konstituerat sig förrän det började inköpa tomter med högt, fritt och sundt läge på Ladugårdslandet, företrädesvis i närheten af Humlegården, hvilken sannolikt snart, sedan riksbiblioteksbyggnaden blir färdig, skall väl vårdas och då blifva ej blott hufvudstadens största utan äfven vackraste promenadplats. Bolagets redan förvärfvade byggnadstomter, utgöra sammanlagdt mer än 500,000 qvadratfot. Den största tomtsträckan, mellan Östra Humlegårdsgatan och Sturegatan, är så belägen, att hufvudfagaden till alla de stora byggnader, som derpå skola uppföras, kommer att vetta mot Humlegården. På bolagets tomter förefinnas visserligen åtskilliga byggnader — deribland det kuriösa hus, hvari den på sia tid fruktade polismästaron Liljensparro bodde och der han, enligt sägnen, på högst olika sätt förplägade personer, till och med riksdagsmän —; men dessa byggnader skola först i den mån de utgöra hinder för de nya byggnadsarbetena nedrifvas, och bolaget har ej drifvit upp hyrorna, troligen af det skäl att hyresgästerna ha olägenhet at de förberedande byggnadsarbetena i deras granskap. För bolaget medför det en betydlig besparing attför