Göteborgsposten – 4 augusti 1873, sida 1

— Hvad gör väl namnet till saken? mumlade den vansinniga qvinnan. Ah, här sitter det onda! sade hon och tryckte åter handen mot bröstet. Huru ondt det gör! — Hon har fått någon inre skada, sade miss Bing och vände sig mot Honor. Hon attackerade mig på trappan och vi föllo ner på en gång, jag öfver och hon under. Jag tror bestämdt att hon krossat några refben. Hon ser ut som om hon vore döende. — Hon måste nyss ha kommit undan från något hospital, sade Honor, och sedan hållit sig gömd på stallloftet i Cypresslunden. Hennes ord förklara, huru hon kunnat lifnära sig. Hon måste ha anländt ungefär vid samma tid då vi kommo. Qvinnan afbröt henne med en åtbörd. De röda bloddropparne sipprade långsamt ner för hennes ansigte, och hennes vilda ögon tycktes börja förlora sin hemska glans. — Jag är la belle Carmine! sade hon liksom uttalande ett slags refräng, hvilken ofta var på hennes läppar. De kallade mig Carmine Roff, men jag var det ej — jag säger er, att jag var lagligen gift med honom. Om han förnekar det, må han dö, den förrädaren! Ni skall finna giftermålet inregistreradt i Somerset House och i Saint Helens kyrkobok. Jag är hans hustru. Hvem kallar mig Carmine Roff? Hon höjde på hufvudet med trotsig min. — Ingen — ingen! sade Honor i medlidsam ton, i det hon knäföll bredvid qvinnan och tog hennes skälfvande hand i sin. Miss Bing, hennes puls försvagas.