Göteborgsposten – 4 augusti 1873, sida 1

SHunmd— danska hamnar. Äfven om de blifvit omedolbart efter begången förseelse förföljde ute på öppna sjön, så låter detta fullkomligt försona sig med gällande folkrätt (Bluntsehli, 8 342). Då sålunda ingenting i de offieiella underrättelserna berättiga till den förmodan, att de danska myndigheterna öfverskridit sina befogenheter, har man i yttersta nöd tagit sin tillflykt till utvägen att förklara de danska officiella polisreferaten för förfalskade. Denna tillvitelse förtjenar icke att bemötas, utan kan endast tillskrifvas ett i högsta grad förblindadt partisinne. I stället har man funnit för godt att sätta obegränsad tilltro till obskura meddelanden, som måhända utan svårighet kunna ledas tillbaka till temligen grumliga källor. Man har spelat geografien det fula sprattet att förvexla Falster med Falsterbo, och när man blifvit vederlagd, har man för tillfället hjelpt sig med allehanda undflykter. Statsmavnen i N. D. A. åberopar berättelser af gvenska sjökaptener. Men (hur är det Tognör säger?) -tro ej allt hvad skeppare förtälja om oerhörda ting, som de ersarit. Jomför man de pålitliga. uppgifterna om de lagbrytande lotsarnes behandling med de stadganden ur den danska lotslagen, hvilka vi anfört, och besinnar man, att deras öfverträdelser föröfvats i farvatten, som, efter hvad vi hafva visat, stå under dansk domvärjo, så ekall vid fördomsfritt öfvervägande befinnas, att endast rättvisa blifvit skipad och det på ett ingalunda härdhändt sätt. Att man fått plikta 2 eller 4 rdr rmt, att man nödgats utgifva i medeltal 20 å 30 rdr rmt, som förvärfvata genom en olaglig handling, är visst icke giltigt skäl att presentera sig för verlden såsom offer för ett himmelskriande tyranni. För öfrigt kunna deltagande själar, som ömma för de fattiga lotsarne och deras familjer, lugna sig dermed, att de och deras chefer utan tvitvel förstått att betäcka sina förluster genom mer lyckade operationer. Hafva de kommit fast en gång, så hafva de nog sluppit undan en annan. Medlidande är en god sak, men som alla sådana är det icke alltid på sin plats. Kunna vi således icke annat än finna förfaringen emot de svenska lotsarne fullt rättvis, följer likväl icke deraf, att vi obetingadt gilla det sätt, hvarpå vid vissa tillfällen fasttagningen har försiggått, ehuru det alls icke kan påstås, att någon brutalitet blifvit begången. Vi syfta med vår anmärkniag icke derpå, att en dansk kanonbåt blifvit stationerad vid Drogdeas södra ändpunkt för att anhålla svenska lotskuttrar. Det ofta upprepade trotset fordrade naturligtvis en noggrannare bevakning, och att händelsevis kanoner funnos å det danska kronofartyget kan blott af den svårmodige pessimisten uppfattas såsom en fiendtlighet emot Sverige. Men det förefaller oss icke välbetänkt, att danska lotgar tillåtits att på egen hand tillfångataga sina svenske yrkesbröder. Allmän lag bör endast upprätthållas genom offentliga myndigheter eller deras tjenare. Vår öfvertygelse är, att mycket af den häftiga förbittringen å svensk sida förorsakats just af detofvan antydda faktum. Att konfrontera tvenne rivaler i samma fack, den ene såsem den öfverlägsna parten, som utöfvar eajelfhjelp emot den underlägsna, måste leda till onödiga slitningar, isynnerhet då bildningsgraden å båda hållen ej får antagas såsom särdeles hög. Man säger, att Danmark sjelf har vållat uppsättandet af ett konkurrerande lotssällskap, derigenom att det icke har ombesörjt, att ett tillräckligt antal kronolotsar fanns att tillgå. Huru dermed förhåller sig, kan lemnas derhän; osannolikt förekommer det icke, om man betänker, i huru hög grad trafiken i Sundet har ökat sig på de senaste åren. Skulle en brist verkligen ega rum, anse vi det alldeles i sin ordning, att den svenska såväl som hvil ken annan makt, som deltagit i Öresundtrak: taten, härom gör framställning till den dan ska styrelsen. Men point de zele, säga vi med Metternich. Danmark är otvifvelaktigt skyldig att hålla så många lotsar, som erfordras för att uppfylla det växande behofvet af vägled ning genom de trånga farvattnen. Men inga lunda kan deraf härledas en rätt för hvilker företagsam person som helst att egna sig å , Is. k. frilotsning. Och allra minst behöfve r I saken tagas så hett och uppfattas som et —-skändligt attentat af Danmark att återställ: a sitt forna uteslutande herravälde på de nor diska hafven. a Deremot låter det ej så litet misstänkt — S8 — 22727 — RR ru