Göteborgsposten – 4 augusti 1873, sida 1

på ankommande fartyg, kommer helt enkelt leraf, att de enl. förordn. af 1831 S 26 äro förbjudne att lemna sina stationer. . Vi hafva nu redogjort för vår åsigt om det ifrågavarande tvisteämnet. Från den motsatta sidan har det sagts oss bland många andra små artigheter, att vi äro dålige medborgare, som sätta oss upp emot vår regerings uttalade mening. Vi hade verkligen föga väntat oss denna ömtålighet å regeringens vågnar, då just de ifrigaste danofoberna låta förstå, att vårt lands värdighet ej rätt häfdas af dem det vederbör. Så vidt man får döma af det officiösa meddelandet i Posttidningen för d. 19 juni innev. år, har svenska regeringen väl gjort åtskilliga invändningar emot den danska tolkningen af Öresundstraktaten, men på samma gång bestämdt förbjudit de svenska kronolotsarne att lotsa genom Drogden. Då detta förbud ej kunde göras gällande för Öresundssällskapet, utgafs den så mycket omskrikna rilla Straffeloven, utan att det har försports, att svenska regeringen inlagt protest deremot lika litet som emot de sedan företagna häktningarne. Det påstås, vi vova ej med hvilken grund, att den danska regeriogen före båda åtgärderna inhemtat den svenskas yttranden och att detta icke utfallit afstyrkande. Om så hår varit fallet, har den svenska styrelsen ytterligare visat, hvad man också kan se af det anförda meddelandet, att hon ingalunda kan göras ansvarig för pressens upphetsning. Här töreligger endast ett lugnt utbyte af åsigter emellan tvenne vänskapliga regeringar, åt hvilka tryggt kan öfverlemnas det vidare ordnandet af detta ärende. För somlige må det synas som en slug taktik att upphäfva sig än till öfvermodiga mästare än till nådige försvarare af vår styrelse. Vi döma icke om åsigternas större eller mindre ytlighet, men anse oss fullt berättigade att uttrycka vår tanke om andras sätt att behandla frågan, när vi framlägga bevis derför. Hvad beträffar nyttan al konkurrerande Åfrilotsar, instämma vi fullkomligt i hvad en insändare yttrat i denna tidnings senaste måndagsnummer. Assuranssällskapen kunna omöjligt nöja sig dermed, att de törsäkrade fartygen anförtros åt personer, för hvilkas duglighet inga tillförlitliga garantier kunna erbjudas. Den svenska regeringen handlade i öfverensstämmelse med sin klara och tydliga pligt, då hon upplyste främmande assuradörer och skeppsredare derom, att hon ej ansvarade för de privata lotsarne i Sundet. Sitt bemödande om sjöfartens befrämjande har hon ådagalagt äfven genom den nyligen beramade anställningen af extra kronolotsar. För att ännu en gång bestämdt formulera vårt omdöme angående lotsfrågan, våga vi påstå, att Danmark har handlat fullkomligt rätt, då det efter dansk lag har bestraffat förseelser, begångna i danskt farvatten af svenska undersåtar, som, så länge de der befunno sig, enligt allmän folkrätt, måste åtlyda danska förordningar. Skandinavismen består alldeles icke i ömsesidigt krusande för hvarandra. Det ärliga sträfvandet att gifva och taga rätt leder säkrast till förtroende. Om en dansk far öfver till Malmö och ställer till oljud på gatan, tår han stå sitt kast inför vår polis, och en svensk får finna sig i samma behandling i Köpenhamn. Här kan med skäl talas om goldne Ricksichtslosigkeiten. Man har med rörd stämma talat om det betänkliga afbräck, som de skandinaviska sympatierna skola hafva lidit genom denna ömkliga lotshistoria. På samma gång kolporterar man med synbar förnöjelse hopsatta berättelser om skärmytslingar vid skånska punschbord mellan svenska och danska lustresande. Vi taga oss friheten att se saken i en mindre tragisk dager. Tärarne synas oss hvarken rätt uppriktiga eller bebölliga. Rötmånaden är snart förbi, och sinnena skola lugna sig, så mycket man än tror sig förfäkta en föregifven allmän opinion. Home: rus har skildrat grodornas och mössens krig. Måhända skall en humoristisk iakttagare, som efter någon tid genombläddrar gamla tidnings luntor, finna en slående analogi emellan denn: forntida tilldragelse och det nu pågående lotskriget. Såsom lätt var att förutse hafva dessa artiklar icke fallit somliga våra publicistiska medbröder på läppen. Till en början har mar anfallit oss med löjets vapen. Vi beklaga os