Göteborgsposten – 2 augusti 1873, sida 1

benagugt drag hos köpenhamnarne. Detta röjer sig alltid och öfverallt, då man kommer tillsammans med dem: hos drosk-kuskarne och spårvagnskonduktörerna, hos polistjenstemännen och Opvarterne, i Tivoli och på Dyrehavsbakken. Köpenbamns droskväsende är mönstergiltigt och för Göteborgs samhälle ett önskningsmål. hvilket måhända ej torde vara alltför aflägset att uppnå. Men, spårvagnarne! Att kunna i en beqväm vagn och en fart, jemförlig med skarpt traf under vanliga förhållanden, tillryggalägga en vägsträcka af omkring 1(3 svensk mil mot en afgift af endast 37!(3 öre svenskt, det låter ju nästan otroligt, men är ändå follkomligt sannt, vägsträckan mellan Frederiksbergs Slottsport och Slukefter på Strandveien omfattar nämnde afetånd och betingar en slik, man kan nästan säga, bagatellsumma. Att under hela dagen ega till sitt förfogande ett lika beqvämt som billigt ekipage, hvilket stannar rakt utanför ens port, i fall denna är belägen utmed spårvägen, hvilken, som ofvan antydt är, sträcker sig långt utom den egentliga stadens gränser, är detta icke en fördel, som hvarje samhälle, det der sträfvar framåt och är stadt i en rask utveckling framför allt borde vara betänkt på att förskaffa sig? Comprenes-vous? Under en spårvagnsfärd, som exempelvis den ofvannämnda, — från Frederiksberg till Strandveien — är man i tillfälle att göra en mängd iakttagelser. Vi föreställa ose, att vi gjort ett besök i Köpenhamns zoologiska trädgård, en anläggning, som sedan den numera öfvertagits af ett bolag med tillräckligt driftskapital, utvidgats på ett sätt, som lofvar det allra bästa för framtiden. Ej nog med att densamma numera omfattar ett ganska betydligt antal större och mindre djur — bland de förra böra nämnas: bjortar, dromedar, bisamoxe, björnar, zebror, m. fl. — sjelfva trädgårdsanläggningen vårdas nu med en omsorg, som angenämt påminner om Göteborgs Trädgård. Efter att ha passerat nedtör köpenhamnarnes stolthet Bakken framför Frederik I V:s skapelse, Frederiksbergs slott, hasta vi förbi Bissens staty af Frederik VI, dervid erinrande oss följande sorglustiga anekdot. Den i öfrigt förträffligt modellerade statyn framställer den gamle kungen barhufvad. En vacker morgon befanns en man ha hängt sig i en snara fästad omkring halsen på statyn. Sin hatt hade den lefnadströtte satt på högstsalig Hans Majestäts blottade hufvud och på denna en papperslapp, hvarå lästes: Hvorfor skulle saa den Mand vere uden Hat? Vi färdas nu genom Frederiksbergsallön förbi otaliga småvillor, sångarpaviljonger och Morskabsteatern fram till den nya, välbygda och vackra stadsdel, som uppstått på Vesterbro och som, då man kommer inifrån staden, bar en monumental antydningsoch anknytningspunkt i f. d. utställningsbyggnaden, hvars lätta och behagliga former behagligt afbryta mot trädpartierna i Tivolis lunder. j På Vesterbrogade till höger passeras Variets-teatern, fordom ölhallen Olympen, och till venster danesalongen Figaro-, fordom d:o Thorshal, och derpå åter till höger Köpenhamns Aquarium, hvars föreståndare numera är Tivolis artistiske direktör, den bildade och älskvärde Bernh. Olsen. Midtemot Tivoli ligger Cafs Boulevard, också ett barn af den stora utställningen, och der musik utföres af Georg Lumbyes orkester. Framför Kristiansborgs slott tronar numera Frederik VII:s ryttarstaty ännu oaftäckt och tillsvidare insvept i ett trasigt och amutsigt skynke, hvilket trots det både offentliga och enskilda förhånandet fortfarande skymmer de ädla dragen af den folkkäre monark, till hvilken skalden vid Grundlovsfesten 1862 på samma plats sjöng: Vår Konge! Se, her kommer Dit Folk til Dig igjen! Det kommer hver Skjersommer Att hilse paa sin Ven. Om Slottet det sig lejrer I festligt Gledeslag, Og selv i Hytten fejrer Det nu Kong Fredriks Dag. Den dag, Du gav os Loven. Der giver Landet LX — Da hver en Bög i Skoven Blev til et Frihedstre — Den Dag, da Folkets Fane Du tog til Kongeflag Og bröd vor Fremtidsbane, Den blef Din Hzdersdag. Den högtidliga aftäckningen torde nu, sedan inskriftstaflorna i piedestalen blifvit insatte, ej komma att dröja länge; förunderligt är dock, att man ej ställt arbetena så med statyns uppresande, att aftäckningen kunnat försiggå på den lämpligaste dagen — en Grundlovs-festdag. Vid förbifarandet af Nationalbanken och Hötel Kongen af Danmark erinra vi oss Vincents ståtliga nya etablissement, hvartill en mellan nämnde båda byggnader belägen täckt korridor leder. Sjelfva gårdsplatsen är här förvandlad till en elegant matsal, hvari särdeles en optisk synvilla gör en briljant effekt. I två af salens hörn stå nemligen til syneladende hvar sin präktig jättevas med blommor och springvatten. I sjelfva verket är det dock endast en fjerdedels vas som förekommer; återstoden framstår för ögat genom å alla sidor anbragta speglar. Förbi å Portas schweizeri, som med sina bord på trottoiren är för köpenhamnaren hvad Strömparterren är för stockholmaren och -la