Göteborgsposten – 2 augusti 1873, sida 1

2. BEE G4ack, Sladeliga skådande ner på några goda vänner, hvilka på stranden viftade med handen. Det var i fredags och jag skulle resa till ÅKongene By. Sommarns vindar Susa, Friska böljor leka, Gladt jag ser, hur båten skjuter ut från strand. Dal och höjd stå ljusa, Solens strålar smeka När och fjerran haf och sjö och skog och land .. tänker jag med Sehlstedt, då min födelsestads tinnar och torn så småningom sjönko bort vid horisonten. Jag blir otacksam, gripes af turistkänslor, glömmer bort mitt gamla fosterland för att orientera mig i det nya, hoc est ångbåten ... Vi äro summa summarum 10 passagerare på akterdäck, hvilket dock ej hindrar oss att representera ej mindre än 5 olika nationaliteter: den svenska, norska, danska, tyska och holländska. Om sjelfva resan är ingenting annat än godt att säga: föreställ er en promenad i en läcker wioneorvagn på den utmärktasto chausss och i den avalaste väderlek och ni har ändå endast en svag föreställning om denna förtjusande färd, hvarunder vårt fartyg glider fram öfver vågen lika sedesamt, graciöst och ljudlöst aom en väl uppfostrad fröken öfver ett salongsgolf. Det är vackert, herrligt, förtjusande — men en smula enformigt. Intrycket af det hela kan bäst återges med följande ord, som en af mina reskamrater, en glad göteborgare, på skämt nedskref å första sidan i mitt splitternya rese-memorandum: Hafvet som en spegel — alldeles ny reflexion! — solen brännande som en spaniorskas ögonkast — också nytt! — passagerareantalet litet, men honett — några ackorder på pianot i aktersalongen lifva upp den dufna sinnesstämningen — den friska hafsbrisen suger — man börjar längta efter soupern ... Soupern kommer och befinnes god, natten inbryter och skänker en hvila, ej mindre god. Nen tidigt på morgonen är man åter uppe för att skåda en soluppgång i Sundet, ett skådespel, eom troligen ej eger ett motstycke. Rodnande i morgonsolens purpurglöd ligger der Kroneborg och danska landet, under det att från det svenska Kärnan allvarligt blickar ner ölver Heleingborg, som just dagen förut fått besök af en ovälkommen gäst — koleran — den der jagat alla brunnsgästerna på porten. Framför, bakom, till höger och till venster flyga tusentals hvita segel Ålikt avanor hvar minut, här och der dykande upp ur de lätta morgondimmorna och blottande sina smäckra former som nunnorna i Robert-. I denna leende tafla, vid hvars åsyn hjertat sväller af morgonfriskhet och lefnadslust, finnes dock — skulle man tro det? — en individ, som är ytterst missbelåten med sin tillvararo. Det är holländaren, hvars nationalitet skönjes af tofflorna, hvari han traskar omkring på däcket vojande sig öfver Mavepine. Ett radikalmedel, absinth och konjak, till lika stora delar hopblandadt i ett större vinglas, försätter honom dock snart åter i bästa lynne, och ipnan kort är han lika munter som den lilla tuppkycklingen på fördäck, hvilken totar till ett qvasi-galande, fullkomligt liknöjd för, om han går att sluta sina dagar i Drogden eller Flintrännan, för öfrigt till nationaliteten obekant. I Landskrona, en stad, som kunde vara vacker, om den vore något snyggare både till det yttre och till det inre, lemna vi vårt utomordentligt trefliga fartyg och vår förbålt hygglige kapten, som just samma dag fyller sitt 55:e år. Och se här ännu ett bevis på det latinska språkets utomordentliga koncishet. Det i våra ångbåtsannonser förekommande lilla latinska ordet via betyder nemligen i visea fall och i förbindelse med ordet Landskrona, att passagerare, som köpt biljetter direkte till Köpenhamn, skola i sistnämnde stad förflytta sig och sina effekter på en helt och hållet annan båt för att med denna vidare fraktas till Köpenhamn, hvilket visserligen ej medför någon direkt pekuniär utgift, men deremot en för mången kanske opåräknad och ovälkommen tidsutdrägt. Saken vore helt enkelt bjelpt dermed, att förhållandet sanningsenligt omnämdes i annonserna, ty värlighet varar längat, och färden med en i alla afseonden så utmärkt ångare som Södra Sverige är ändå till den grad angenäm, att den lilla tidsskilvaden, som uppstår genom ombyte af fartyg, svårligen torde afhålla någon från att begagna sig af denna ytterst komfortabla lägenhet, andast man på förhand är underrättad om saken! I Landskrona tillväxer passagerarnes antal betydligt: en trip till Köpenhamn är för den stadens innevånare en lika vanlig sak som för oss göteborgare en utfart till Långedrag — sans comparaison för öfrigt. Ett stort antal af de nykomna uttrycker sig enständigt och entonigt på franska: mais och ous ljuder det oupphörligt från tördäck, det är en hop fyrbenta svenska medborgare, de der skola äta sina lif för våra danska bröder... Vid inseglingen till Köpenhamn fästes uppmärksamheten i främsta rummet vid den kolossala mekaniska verkstad, som är under ipptörande af ett bolag, för hvilket den bekanta firman Burmeister Wain står i spetsen. Föröfrigt synes Köpenhamn från denna sida temligen otörändradt, alltid lika täckt och förföriskt med sina hvitglänsande villor, p f inbäddade i dunkelt grönskande boklunder, n 2 TT A. 6— mm tå rn MM — — FR — — — Oc ey