Göteborgsposten – 1 augusti 1873, sida 2

funnit; men det var en föga mindre sällsam, vild och förfärande varelse. Det var en lefvande qvinna, men en qvinna som tycktes mera lik en vålnad än en lefvande varelse. Hon var stor och utmärglad och bar ett lakan svept omkring sig såsom en toga. Hennes ljusa hår, tofvigt och okammadt samt nedsöladt af varmt blod, föll ner öfver hennes skuldror. Hennes stora blå ögon stodo ut från det likbleka ansigtet brinnande med en hemsk glans. I hennes panna var ett förfärligt öppet sår, ur hvilket blod långsamt sipprade, och hon tryckte händerna mot sitt bröst, såsom om någon gruflig smärta rasade derinne. Om hon ej var en vålnad, så tycktes hon vara en döende qvinna; och dock fanns ett spår af försvunnen storhet hos henne, on återstående skymt af förbleknad glans, ett skimmer of flydd skönhet. Hon kundo ej vara mer än tretio år gammal, men hon såg ut som om hon varit femtio. — IIvem är ni? frågade hon förvånadt betraktande flickan, då hon steg in rummet. Hvad gör ni här? Detta hus är mitt. Miss Bing hade nu hunnit återhemta sig tillräckligt för att gå uppför trapporna och ställa sig i dörren till Honors rum. Öfvertygelsen att det var en mensklig varelso hon haft att göra med hade trängt sig på henne, och hon drog upp ur barmen en liten pistol, med hvilken Moers betjont beväpnat henne, och beredde sig att hålla vakt öfver sin fånge.