blir ej hejdad eller tillfrågad af någon, då man träder in i huset. I det mycket lilla förmaket står från kl. 7 på morgonen en af de båda tjenare, som han håller. Den besökande införes i ett rum, der han väntar, under det betjenten anmäler honom. Thiers visar sig derpå efter sin gamla vana sjelf i dörren och uppmanar sin gäst att stiga in i sängkammaren, hvilken äfven gör tjenst som arbetsrum. I en säng med himmel öfver, kring hvilken : hänga några anspråkslösa draperier, ett enkelt rundt bord, några små möbler här och der samt ett par stolar utgöra hela möbleringen. Då Thiers stiger upp om morgnarne, kläder han sig sjelf och tager på sig den drägt, som han tänker bära den öfriga delen af da gen. IIvar gång jag besökt honom sedan den 24 maj (då han störtades), har jag alltid I träffat honom vid sitt skrifbord med en penna i i handen, sysselsatt med att skrifva och läsa. Det är otvifvelaktigt, att han aaknar makten, som var hans högsta nöje; han saknar denna betydelsefulla och oumbärliga verksamhet, som satte honom i stånd att befatta sig med allt, och dessa oupphörliga kombinationer, som han alltid grubblade på under sin regering, än för i att vinna majoritetens understöd, än för att mildra venstern — än för att lugna Tyskland, än för att tillfredsställa Frankrike. Det är ej maktens yttre glans, han saknar, derom år jag fast öfvertygad; ty ingen har qvickare än han förlöjligat den ståt, hvari fåfänga ejälar söka sin tillfredsställelse. Alldenstund han var öfvertygad om, vare sig att han häri hade rätt eller icke, att han ensam kunde genomföra en tillfredsställande lösning af de svårigheter, som tyngde på landet, kan han icke heller göra sig förtrogen med den tanken, att samma uppgift anförtrots åt andra. IIan gör emellertid de största anstängningar för att förebygga, det hans namn begagnas som lösen eller förevänning af nationalförsamlingens fiender, och han är säker om, att han tillochmed under den nuvarande församlingen skall komma att åter leda den allmänna meningen, om ban än icke kommer att ånyo öfvertaga regeringen. Det är svårt att säga, om han icke i sitt innersta är förstämd, eller om han icke med bitterhet erinrar sig den tid, då hela Europas blick var fästad på honom; men hans yttre uppträdande har varit högst märkligt. Tio minuter efter det makten sluppit honom ur händerna talade han härom som om den naturligaste sak i verlden, och ifrån den stunden har han icke på något sätt röjt, att han i detta hänseende hyser nägon känsla af bitterhet. Den bekante handelspolitikern i Frankrike, Ozenne, har till handelsministern öfverlemnat en skrifvelse om upprättandet af handelsinstitutioner eller faktorier utomlands, bestämda att täfla med de engelska, tyska och andra främmande institutioner. Skriften berör äfven frågan om, i hvad mån staten skulle. medverka till förverkligandet at denna plan. Kabinettet har visserligen ännu icke förehaft planen till öfverläggning, men det skall antagligen komma att egna den stor uppmärksamhet. Aktstyckena i processen mot Bazaine utgöra ett fullständigt bibliotek, så talrika äro de. Mer än 400 vittnen hafva vid ransakningen förhörts, af hvilka 250 skola inställas inför domstolen. Bazaine sjelf villinkalla 100 frikännande vittnen. Processen skall derföre komma att vara länge och sannolikt icko slutas före d. 15 nov. Man har valt Compiögne till den plats, der processen skall ega rum, emedan det derigenom blir möjligt för hertigen af Aumale, krigsrättens president, att kunna hvarje afton begifva sig till sitt slott Chantilly. De öfrige medlemmarne af krigsrätten äro Chabaud-Latour, Tripier, Vinoy, do Lamothe-Rouge, Princeteau, Martimprey. De erhålla boningsrum i Compiågnes slott. Man ämnar dock anordna sammanträdena så, att alla, som bevista desamma, kunna komma tillbaka till Paris hvarje dag, om de så önska. Ransakningsdomaren general Rivieres berättelse skall utgöra en fullständig historia öfver 1870 års krig. Generalrådet för vallfärderna i Frankrike har på husmurarne i Paris uppklistrat plakater, i hvilka det uppmanar allmänheten till deltagande i pilgrimstågen. Vallfärdandet är i full gång. 10,000 pilgrimer ha inträffat i Notredame de Fort Roussillon för att bedja om befrielse från revolutionen. Till klostret Tomiå, der S:t Petri af Turensaise reliker finnas, väntades i tisdags 15;000 vallfärdande savoyarder. — Parisertidn. Le Temps anmärker med rätta, att då regeringen läter de klerikala få fritt begagna sig af församlingsrätten för anställandet af dessa pilgrimståg, så borde hon icke ha motsatt sig några arbetares resa till verldsutställningen i Wien eller bogagnat sig af belägringstillståndet för att förtölja de tidningar, som uppmanade till insamlingar för arbetarne. Kommunalrådet i Belfort har beslutat att till Thiers ära slå en guldmedalj med inskriften: Belfort rest6 frangais — å Monsieur Thiers. De klerikala tidningarne berätta, att af