Göteborgsposten – 1 augusti 1873, sida 1

mycket längre. Hon gick bort till skafferiet, der hon framtog en butelj till hälften fylld med konjak. För att döfva sina bekymmer förtärde hon en god del af detta fluidum i förening med varmt vatten och socker. Men då hon ändock fann ensamheten tryckande, beslöt hon bära upp litet the till sin unga fånge samt mumlade: — Något sällskap är bättre än intet och jag är rädd att jag ej vågar gå upp på mitt eget rum af fruktan att spöket skall komma öfver mig! Hon hällde upp the i en liten kanna, rostade några brödskifvor, och med denna enkla anrättning till förevänning för att hon sökte Honors sällskap gick hon uppför trapporna och inträdde i Honors rum. Den unga flickan var ännu uppe. Hennes eld brann och hon satt till hälften hopkrupen framför densamma med ansigtet lutadt mot händerna, armbågarne stödda mot knäna och blicken stadigt fästad på kolen. Hon hade ej aftagit klädorna för natten utan bar sin grå resdrägt — nu nött och skrynklig. — Jag har burit upp litet th6, miss, sade Bings syster, i det hon satte brickan på ett bord och sköt detta framför Honor. Flickan såg upp förvånad öfver denna ovanliga uppmärksamhet. — Det var så ensligt och dystert der nere, sade miss Bing, som till hälften blygdes öfver sin vidskepelse, och så trodde jag att litet th skulle smaka er.