Göteborgsposten – 29 juli 1873, sida 2

ett sår på din högra handled, motsvarande beskrifningen öfver det sår Bom fanns på lilla Hilda Floyds arm. — Allt detta är sannt! inföll mrs Watchley. Hvarje ord är sannt. Miss Floyd satt stum och orörlig, blott stirrande än på den ene än på den andra af sina anhöriga. — Jag skickade mrs Watchley med mitt barn till Innsbruck, fortfor förvaltaren, med instruktioner för den förra att uppfostra dig såsom en dame, kalla dig för Hilda Floyd och från din tidigaste barndom inplanta hos dig, att du vore sondotter till en rik squire i Yorkshire, hvars förmögenhet du en dag skulle komma att ärfva. Jag gaf mrs Watchley frikostigt underhåll. Du försågs med de bästa lärare och lärarinnor. Jag besökte dig aldrig under alla dessa år utan nöjde mig med din tants berättelser om dina framsteg och med de fotografiporträtt af dig, som hon tid efter annan skickade till mig. Om den verkliga Hilda Floyd af sin amma blifvit förd till England, skulle jag ha funnit medel utt skicka bort qvinnan utan att låta henne få träffa squiren, och jag skulle ha åtagit mig omsorgen om barnet; men hon kom aldrig. Hon dog sannolikt i Malta eller på Medelhafvet. Då mylord skickade mig utrikes för att söka efter hans sondotter, föregaf jag mig söka efter henne öfverallt. Jag sökte också verkligen att finna några spår eftor den verkliga Hilda. Då jag ej fann några sådana, for jag till Innsbruck och förde dig och din tant hem till England. Jag hade aldrig ämnat att omtala allt detta för dig, om du ej tvingat mig att