Göteborgsposten – 29 juli 1873, sida 2

Allt hittills har icke någon politisk bygnad uppförts på platsen för den, som kullkastades af männen af d. 4 sept. Dessas egen skapelse lemnade hastigt rum för Kommunen, och Kommunen för den tillfälliga republiken, eller den styrelseform som ännu provisoriskt består. Kejsaren gick ut i kriget och förlorade sin här och sin tron, men Frankrikes här är redan lika stark som någonsin förut, och bonapartisterna äro visst icke bragta till förtviflan. Parisarne utförde en revolution, och Frankrike har hittills icke kunnat slippa ifrån dess följder eller frambringa någon fast ordning ur det kaos som den åstadkom. De tre åren ha endast frambragt det resultatet, att man ännu en gång har en armå för att hålla revolutionen i tygeln. Då den kejserliga hären förlorades, utbröt revolutionen; då den republikanska armån skapades, undertrycktes revolutionen. Koatnaderna för kriget med Tyskland ha blifvit betalta; kostnaderna för den sista franska revolutionen kunna ännu icke beräknas. Emellertid. äro inkräktarne ej längre på Frankrikes jord; den främmande ockupationen är slut. Det har varit en smärtsam pröfning, men den har modigt genomgåtts. Aldrig har en civiliserad nation drabbats af en större eller plötsligare olycka, än den som frambragtes genom det korta kriget 1870—71, och likväl är Frankrike redan starkt och ännu en gång sangviniskt. Man bör ej förgäta, huru mycket det har hr Thiers att tacka derför; ty hvilken makt nationalförsamlingen än hade att bestämma öfver regeringens politik, är det likväl säkert, att Thiers var upphofsmannen till de åtgärder, som påskyndade Frankrikes frigörelse. Han återställde den allmänna kredit, som bragte de nödiga fonderna till skattkammaren; han förde de långvariga och grannlaga underhandlingarne med Tyskland; och han har nu sin belöning. Fastän han icke längre är statschef, har han likväl den tillfredsställelsen att kunna tänka, att verket var hans och att inkräktarne ännu skulle vara qvar på franskt område, om han icke funnits. Det är han, kan man säga, som befriat landet och löst franska medborgare ifrån ett nesligt tvång. Historien skall aldrig förgäta det, om också en och annen afundsman gerna vill ställa det i glömska. Må nu partierna i Frankrike blott i någon mån offra sina särskilda planer och tänka på det stora hela, då skulle det herrliga landet snart vara fullt återupprättadt och dess ord af stor vigt i Europa. Kasta vi nu en blick på Frankrikes inre förhållanden, så framträder i högerns seger vid nationaltörsamlingens sammanträden d. 21 och 23 d:s ett faktum, hvilket är af ej ringa vigt. Dessa sammanträden afsluta neml. på viest sätt republikanernas kamp med den monarkiskt sinnade majoriteten om öfvervigten i församlingen; ty venstra centern, hvilken de förre i det längsta hoppades att vinna på sin sida, har nu, med undantag af. några få ledare, formligen öfvergått till monarkisterna. Ännu för en månad sedan förklarade. Christophle, såsom venstra centerns ordförande, att hans parti skulle orubbligt fasthålla vid de af Thiers representerade grundsatser; nu är ban en besälhafvare utan arms och förfogar endast öfver några få röster. Det republikanska. partiet i Frankrike består således hädanefter endast af tvenne grupper, den moderata venstern och de radikala under Gambetta. Detta är resultatet af ett två månaders tälttåg (från d. 24 maj till d. 24 juli), hvilket från högerns sida förts med skicklighet och lycka och framför allt med enighet, under det republikanerna måste med ledsnad erkänna, att den nuvarande sessionen afelutas under en stigande splittring bland deras leder. Man kan derför icke undra på, att ej allenast den konservativa pressen, utan ätven medlemmarne af. högern och regeringen uppträda med en fasthet och sjelftillit, hvarvid man på Thiers tid icke var van. Det är genom denna bestämda hållning man ock kunnat tillbakavisa de försök till agitation som gjorts, då man i nationalförsamlingen velat ha ömtåliga frågor under debatt, då man velat begagna landets utrymning för att förherrliga Thiers, men i sjelfva verket för att demonstrera mot den nuvarande regeringen, eller då man i Charlesville och Mezieres ropat: lefve Gambetta! lefve Kommunen! Det kan tagas för afgjordt, att nationalförsamlingen i dag eller i morgon antager, på regeringens tillstyrkan, handelsfördragen med England och Belgien, hvilka återställa i det närmaste dem af 1860, och upphäfvandet af tilläggsamgälderna för varor införda till Frankrike under främmande flagg, likasom den förut upphätt den at Thiers genomdrifna råämnesbeskattningen. Alldenstund församlingen dermed ajournerar sig för flere månader, kan hon med skäl sägas på ett prisvärdt sätt afsluta sina arbeten tillsvidare, och hon skall derigenom för sig vinna alla de kommersiela och industriidkande kretsarnes goda stämning. Under nationalförsamlingens senare sammanträden framstälde Eugene Pelletan till utrikesministern den förfrägningen, om man icke skulle efter utrymmandet och ferierna återupptaga det under namn af gula boken bekanta offentliggörandet af diplomatiska aktss AA 2 AoA 31 Y