Göteborgsposten – 29 juli 1873, sida 2

tala. Jag har sagt dig rena sannivgen, derpå vill jag aflägga en dyr ed! Hilda kunde ej längre låtsa ett tvifvel, som hon ej kände. Hon visste, att Grimrod sagt henne sanningen — att han var hennes egen far. En förändring lika djup som plötslig visade sig i hennes sätt. — Tror — tror ni, att lord Waldemar misstänker bedrägeriet? hviskade hon. — visst icke. Huru skulle han kunna göra det? Du är ej lik mig. Han tror, att du liknar Arlyns — ha, ha! Om han misstänkte bedrägeriet, kan du vara säker om att detta hus ej skulle vara stort nog för att rymma honom i hans vrede. — Misstänker Darrel Moer det? — Nej, ingen har en aning derom mer än vi tre. Misstankon om rätta förhållandet var olycksbringande för Frivoli. Darrel Moer skulle ej gifta sig med dig, om han hade ringaste misstanka om saken. Han är den rättmätige arfvingen. Jag är belåten med att den verkliga Hilda är död. Under hela ditt lit har jag arbetat för, att du skulle bli baronessa af Waldemar. För att göra din ställning fullkomligt betryggad, måste du gifta dig med arftagaren. Sedan du en gång blifvit gitt med Darrel Moer, skall du vara arftagerska i dubbelt afseende. Förstår du nu, hvarföre jag så ifrigt påyrkat ditt giftermål med honom? — Ja, jag förstår, (Forts.)