Göteborgsposten – 29 juli 1873, sida 2

stycker: Hertig de Broglie besvarade denna fråga med ja och sade, att församlingen icke skall i de papper, som man vill förelägga henne, finna något, som ej öfverensstämmer med de af hr Favre på tribunen upplästa och af församlingen med bifall mottagna cirkulären (bifall). Justitieministern Ernoul yttrade under debatten om hans förslag, att det stadigvarande utskottet skall ha rätt att åtala kränkningar mot nationalförsamlingen, följande: Det gifves en pligt, som man ej bör förgäta, neml. den aktning man är skyldig denna församling. Om ingen finnes, som befullmäktigar ett rättsligt inskridande, så förblifva kränkningarne mot nationalförsamlingen, den enda ännu existerande sociala makten, ostraffade. Detta vilja vi icke. Vi undanrödja en allmänt skadlig strafflöshet utan att inkräkta på den parlamentariska friheten. Jag ofverlemnar åt lagen, domarne, juryn att bestämma, hvad som är en kränkning mot kammaren. Man varnar oss för att kränka minoritetens rätt, majoriteten utsätter sig dermed sjelf för att begå ett attentat. Nej, m. h., diktaturerna äro tygellöshetens barn, och i Frankrike har det varit tyranniska eller korrumperade republiker, som födt czesarerna. Marskalk Bazaine, hvars process kommer att med snaraste börja, skall hafva nyligen erhållit ett bref från prins Friedrich Carl, hyari denne erbjuder sig att vittna till hans förmån. Marskalken har likväl vägrat att mottaga det gjorda anbudet. De vitnesmål, som afgifvits rörande Bazaine, skola offentliggöras samma dag som anklagelseakten lemnas till offentligheten. De skola utgöra en volym om 350 sidor. Thiers skall hafva för afsigt att med en af sina vänner tillbringa en del af nationaltörsamlingens ferier i Skotland. Littr skall nu vara fullt återstäld och befinner sig på landet. Den spanska presten Santa Cruz har passerat Marseille, på väg till Rom. De daierska trupperna ha under marschen efter utrymmandet af Mexziöres och Charleville fått 50 till 60 man träffade at solstyng. 8 dogo på vägen. Af de underrättelser, vi mottagit från Spanien, vill det synas, som att dels den nuvarande regeringen under Salmeron verkar med någon framgång, och dels carlisterna måst afbryta sitt framryckande, om icke helt och hållet draga sig tillbaka på alla linier. Hvad först Salmeron beträffar, har han i Madrid kallat till sig alla der befintliga högre officerare och erhåller deras bestämda löfte om att understödja regeringen i humana sträfvanden. Likaså ha alla de olika utvandrade spanska partiledarne beslutat understödja regeringen mot carlisterna och intransigentes, mot de svarte och de röde. Åtskillige af dessa partiledare ha i Biarritz haft ett sammanträde under Serranos ordförandeskap, hvarvid beslöts att göra regeringen anbud genom amiral Topete om sagde understöd. Denna rörelse är utan tvifvel det forna spanska sändebudet i Paris, sennor Olozagas verk. Han har neml. förklarat för Times korrespondent, att Salmerons tillträde till makten var den vigtigaste händelse som på länge skett i Spanien, emedan det angaf en återvändo till ordningen. Han sade sig också vilja uppmana sina politiska vänner att sluta sig till Salmeron, ty, sade han, skulle dennes regering kullkastas, då skulle intet kunna förhindra inträdandet af en tid för gräsligheter och förödelser i Spanien. Ifrigast synes regeringen bekriga de röde. Så har i Valencia en sammandrabbning egt rum mellan kommunisterna och trupperna, hvilken förts med den största förbittring och slutats med vapenhvila. Kommunisterna i Carthagena skola ha rekryterat mer än 10,000 man ur lika nationaliteter. Franska och tyska krigsskepp öfvervaka insurgenternas örlogasartyg. Minoriteten inom cortes har utträdt ur dessa och säges hafva beslutat lemna Madrid samt flytta till Carthagena, för att der upprätta en regering till motverkande af den i Madrid. Pi y Margall uppmanas att träda i spetsen för denna nya regering. Hvad carlisterna angår, tyckas deras båda opererande hufvudafdelningar, den vestra under Don Alfonso och Saballs, den andra under Don Carlos sjelf, vara i tillbakaryckande. Alfonso och Saballs ämnade sig först, efter Ignuladas intagande och brandskattande, till den äfven i Catalonien belägna fabriksstaden Manresa; men synas hafva åter uppgifvit denna plan och måst draga sig längre norrut mot det af carlisterna innehatda och besatta Berga, hvaraf följer att de måst tillsvidare inställa det tillämnade angreppet på Barcelona, hvarifrån flera af arbetare bildade bataljoner skola ha ryckt mot carlisterna. Don Carlos ämnade sig som bekant ned mot Bilbao och hade intagit och besatt Estella, hvilken plats dock måst uppgifvas efter fästningsverkens förstörande; och drager han sig pu tillbaka för brigadgeneralen Gardin. Franska regeringen skall hafva beviljat den af spanska regeringen begärda tillåtelsen att få öfver Port Vendres och franska gränsen skicka understöd till gränsfästningen Puycerda, hvilken således ännu icke intagits af carlisterna. (Vårt ena gårdagstelegram om Puycerda har genom en ledsam namnförvexling blifvit oriktigt återgifvet i uttydningen.)