Göteborgsposten – 29 juli 1873, sida 1

WG AL nh ———— mig för offentliggörandet af dem. Det är väl sannt, at jag skulle kunna taga med mig brefven till hans herrlig het och säga honom, att jag köpt dem af en utländsk äf ventyrare; men det är ej min afsigt att uppreta lorder ytterligare mot er. Vi kunna komma öfverens om, at brefven äro värdelösa för mig. Men jag har ändock et band på er, som skall tvinga er att foga er efter mir vilja. — Ni syftar på den der hemligheten, som Frivoli omnämnde — att jag ej är den verkliga Hilda Floyd; sade flickan, i det hon omedvetet sänkte rösten nästan till en hviskning. Förvaltaren nickade. — Jag bryr mig ej det ringaste om den hemligheten, sade miss Floyd. Om jag ej är den verkliga arftagerskan, hvem skall någonsin få veta det? Den verkliga Hilda Floyd är död eller åtminstone så spårlöst försvunnen, att hon aldrig skall bli funnen. Ni skall aldrig våga att förklara sanna förhållandet. Ni skall aldrig våga att gå till lord Waldemar och säga: Mylord, denna unga dame är ej eder sondotter. Ni har försäkrat, att jag är lordens afkomling. Ni har sagt honom, att bevisen på min identitet äro ovedersägliga. Om ni vågade framkomma med ett sådant påstående, skulle han vända sig mot och anklaga er — ej mig för bedrägeri. Grimrod tycktes öfverraskad öfver den logiska skärpa hon utvecklade. — Ni är alldeles icke dum, flicka, sade han ej utan belåtenhet.