Göteborgsposten – 29 juli 1873, sida 1

— Jag tror ej det, svarade miss Floyd med ökadt lugn. Men jag tror, att den der Privolis historia är falsk, och att ni anser er kunna begagna det lögnaktiga deri till eder fördel. Jag är ej ett barn i afseende på förstånd, mr Grimrod. Jag bär just de teckon på min kropp, som äro utmärkande för den verkliga Hilda Fleyd. Huru kan jag ha fått det dolkformiga födelsemärket och ärret vid min handled, om de ej äro äkta? Ni finner, att ni ej kan imponera på mig eller vinna någonting på att skrämma upp mig. Frivoli skrämde mig den der natten, och i hastigheten trodde jag hvad han sade. Jag har tänkt öfver hans ord sedermera och kommit till den öfvertygelsen, att de äro falska, och att han yttrat dem blott för att skrämma upp mig. — Det kan väl tyckas så, sade förvaltaren. Miss Floyds mod växte vid detta skenbara medgifvande, och hennes ansigte återtog sitt trotsiga uttryck. — Ni kallade er sjelf nyss min öfverman! fortfor hon. Ni har gjort upp räkningen utan värden, mr Grimrod. I detta ögonblick måste ni ha upptäckt, att det är jag som beherrskar er. Om ni icke gjort det, så tillåt mig påminna er om, att jag hvilken dag som helst kan anklaga er för att ha mördat Antonio Frivoli, som dog på ett på så hemlighetsfullt sätt i det lilla värdshuset i Yorkshire. Och jag är fullkomligt beredd att angifva er derför, derför, om ni åter börjar bli oförskämd. Jag skall rikve till coronern i Wolverton och begära, att Frivolis lir uppsräfdt och undersökt af läkare, och jag skall ifall man så fordrar, intyga, utt han lemnade mitt