Göteborgsposten – 29 juli 1873, sida 1

parternas afsigt i allmänhet ärligt och med trygghet utletas (ibid.). Han förklarar dessutom, att den part, som kunde och borde hafva uttryckt sig klart och fullständigt, måste bära följderna af sin sorglöshet, och icke, i allmänhet taladt, sedermera kan göra gällande inskränkningar eller utvidgningar af sin mening (eid. 94). Det som är tillräckligt tydligt uttaladt måste tagas för sant och anses vara rätteligen åsyftadt af den part, som åtager sig förpligtelsen(sid. 94). Tysken Heffter är af alldeles samma åsigt: Fördragenas utläggning måste i tvifvelaktiga fall bestämmas efter den ömsesidiga afsigten, för så vidt som hon kan uppvisas, men sedan också efter hvad, att döma af de använda ordalagen, kan förutsättas såsom i redligt och förståndigt uppsåt utfäst af den ena parten till den andra. Sålunda kan hvarken det gälla såsom medgifvet, hvarpå den kärande parten icke har fått ett beslämdt löfte, ej heller, :fall ordalydelsen är mörk, den för den förpligtades rättsliga ställning, för hans eller hans folks bästa mera ofördelaktiga tydningen fälla utslaget; kan en rättighet förefinnas i olika grader, måste den lägsta graden antagas såsom medgifven; har en sak i allmänhet blisvit utlofvad, måste i tvifvelsmål den vanliga, isynnerhet en medelsort anses vara åsyftad (llesfter, Völkerrecht, Ausg. 5, 1867). Den tyske schweizaren Bluntschli, för närvarande måhända Europas förnämsta auktoritet i hithörande ämnen, uppställer liknande grundsatser. För att icke trötta, vilja vi endast anföra någon af hans utsagor i hans senaste arbete: Das moderne Völkerrecht der civilisirten Staten als Rechtsbuch dargestellt. Ausg. 2. 1872. Fördrag, hvilkas innehåll strider mot äldre fördrag med andra stater, äro ogiltiga, såvida den förut rättsegande staten uppträder emot deras utförande (5 414). händelse af konflikt går den äldre fördragsrätten framför den yngre? (ibid.). Ingen är förbunden att gifva mer, än han har lofvat (8 435). Låtom oss nu tillämpa dessa grundsatser vid tolkningen af Öresundstraktatens bestämmelser! Till utgångspunkt taga vi den omtvistade paragrafen: Art. II, mom. 3: (Sa Majest le Roi de Danemark sengage) å faire, comme par le passe, survelller le service de pilotage, dont Iemploi dans le Kattegat, le Sund et les Belts sera, en tout temps, facultatif pour les capitaines et patrons de navires. Il est entendu que les droits de pilotage seront modår6s, que leur taux devra etre le meme pour leg navires Danois et pour les båtiments strangers, et que le taxe de pilotage ne pourra tre exigå que des seuls navires qui auront volontairement fait usage de pilotes.Så lyda orden i -Protocole dune conference tenue å Copenaague le 9 mai 1856, entre les Plönipotentiaires du Danemark, de la Russie et de la Sucde, relativement å Pabolition des droits du Sund. De återfinnas, endast med ändring af ordet ötrangers till motsvarande folknamn, i de särskilda fördragen omellan Danmark å ena sidan och Storbritannien (d. 14 mars 1857), Nederländerna (d. 17 april s. å.) Preussen (d. 25 april s. å.), Frankrike (d. 28 sept. s. år) och Spanien (d. 25 febr. 1860) å andra sidan. Likaledes stå de att läsa i fördraget emellan Sverige och Danmark af den 21 april 1857. Den svenska öfversättningen bifogas: (H. M. konungen af Danmark förbinder sig) att, likasom tillförene, vaka öfver lotsväsendet, hvilket det i Kattegat, Sundet och Bälterna alltid skall stå sjökaptenerne och skepparne fritt att anlita eller icke. Lotsafgifterna skola vara måttliga; deras belopp skall vara lika för danska och för utländska fartyg, och lotsafgift skall icke kunna fordras at andra fartyg än dem, som sjelfvilligt begagnat lots-. Vi bedja läsaren att behålla i minnet det anförda och att särskildt lägga märke till de kursiverade orden. Nästa gång återkomma vi till desamma. ) nn