Göteborgsposten – 28 juli 1873, sida 2

stat stor vigt vid upproret i Carthagena, för hvilket Internationale skall stå i spetsen. Möjligen har dock det tyska örlogåfartyget Triedrich Carlsuppträdånde vållat en förändring, dermed tagande första steget till en inblandning af främmande makt i de spanska angelägenheterna. Den nuvarande regeringen i Madrid utfärdade neml. vid sitt tillträde till makten ett cirkulär till de främmande makterna, hvari hon tillkännagaf, att regeringen sjelf kommer att anse de fartyg, som insurgenter bemäktigat sig, för sjöröfvare, och hoppas att andra makter äfven skola så betrakta dem. Detta beslut afsåg väl främst de spanska krigsfartygen i Carthagena, hvilka internationalisterna der bemäktigat sig. Ett af dessa krigsfartyg, Vigilanta, representerande -kommunen till sjös, begaf sig häromdagen med upprorets ledare Galvez ombord, från Carthagena till någon annan plats på spanska kusten, men blef af Friedrich Carl uppbringadt i enlighet med spanska regeringens cirkulär. Galvez är likväl icke den ende ledaren för upproret i Carthagena, ehuru han dock var så vigtig för detsamma, att hans villfångatagande kan komma att inverka förlamande derpå. Vid hans sida står ett välfärdsutskott, bestående af en tullvaktmästare, en guldsmedsgesäll, en timmerman, en färgare, en skrifvare i arsenalen och en cigarrhandlare. Denna ministår har med den löjligaste svulst utropats som det fjerde ståndets tillträde till regeringen.. Så fort välfärdsutskottet konstituerat sig, offentliggjorde det följande depesch till regeringen i Madrid, Cantonen Murcia afbryter hvarje förbindelse med rebellerna i Madrid. Carthagena är en särdeles stark fästning, som förgäfves belägrades at fransmännen från 1809 till 1812, och år 1843 kunde ott uppror, som hade hela Spanien emot sig, hålla sig här i 40 dagar. På landsidan föravaras sästningen af 13 fästen eller batterier, och dess hamn, som är den bästa på Spaniens ostkust, beherrskas at tvenne fästen, hvilka uppförts på båda sidor om den mycket trånga inseglingsrännan. Artilleriparkon är mycket ansenlig och uppgitves till 500 kanoner af den nyaste konstruktion. De upproriskes hufvudgiyrka består af regementet Iberia under befäl at öfverste Pernas, hvilken gick öfver till upproret, en jägarebataljon, halfannan bataljon sjösoldater men utan officerare, hvilka blefvo regeringen trogna, tillsyningsmanskapet i arsenalerna och matroserna, dertill komma yttorligare arbetarne och andra upproriska som ej tillhöra armån. De upproriska ha, enligt uppgift från carlistisk källa, uppbringat eskadern i hamnen och gifvit befälet öfver densamma åt Posas, upprorschefen från Ferrol. Eskadern utgöres af fyra fregatter: Numancia, 25 kanoner; -Tetuan, 50; Vitoria, 23; Almansa, 48, och tre ångare: Fernando el Catolioo-, La Ferrolana och Blasco de Garay. Tre af fregatterna äro pansarklädda. Det skulle ej vara omöjligt, att dessa fartyg löpa ut för att tukta den preussiska fregatten — såframt internationalisterna verkligen inneha dem. Djershet sakna de icke. Internationalisterna ha sökt att sätta eld på domkyrkan i Barcelona, ehuru den bättre delen af innevånarne hittills lyckats att hindra detta dåd. Äfven i Burgos ha dessa nidingar velat bränna upp domkyrkan, ett af Spaniens herrligaste arkitektoniska monument. I Xeres ha tolf fabriker nedbränts; Franciscokyrkan bar nedrifvits, husen plundrats, och ej ens grafvarne aktats. I följd häraf har en stor massa innevånare utvandrat; Intagandet af Igualada nära Barcelona af carlisterna var en större framgång för dessa, än man hittills framställt den. Igualada är en ganska stor stad och har 12,000 innevånare. Garnisonen derstädes var 1800 man (ej 150) och togs till fånga. Ett ansenligt byte gjordes af kanoner, gevär och ammunition. Efter denna kamp, som varade i 35 timmar, ha alla regeringstrupperna i Catalonien börjat företaga en tillbakavikande rörelse, för hvilken Barcelona tyckes vara den gemensamma medelpunkten. Oarlisterna återigen ha från Igualada vändt sig mot norr till Manresa, en rik stad som de vilja bemäktiga sig, innan de angripa Barcelona. Saballs stabschef, Domingo Queralt, har i Don Alfonsos namn skrifvit till generalkaptenen i Catalonien och föreslagit en utvexling af fångar. Det är märkligt att se, med hvilket intresse den kommunistiska resningen i de spanska städerna betraktas af den social-demokratiska pressen i Tyskland. Bladet Volksstaat, hvars redaktion tyckes stå i förbindelse med det socialistiska partiet i Barcelona, upplyser, att det dervarande arbetarepartiet redan i juni beslöt på en kongress att begagna de nuvarande Ågynnsamma törhållandena till att genomdrifva sina fordringar. En minoritet på kongressen menade, att man borde låta regeringen taga initiativet till reformer, men flertalet beslöt genast att påbörja kampen mot de besutna klasserna och ait fortsätta den tills proletariatets fullständiga seger ernåtts. Kongressen beslöt först att begära 8 timmars arbetstid, förhöjd aflöning, bättre verkstäder o. 8. V. och att skicka ett telegram till Pi y Margall med begäran om vapen till arbetarne, lör att