Göteborgsposten – 28 juli 1873, sida 2

denna afton? Hvarföre bröt ni ut mot lord Waldemar på ett sådant sätt, då ni visste, att ni i morgon skall för alltid bli befriad från hans myndighet? Toka! eländiga toka! kunde ni ej för en enda gång ha lagt band på edert lynne? Hans skoningslösa ord, hans ton och sätt framkallade allt det onda i flickans natur. — Huru vågar ni tala till mig på detta sätt? utbrast hon. Jag skall hitkalla betjeningen. Jag skall låta kasta ut er ur detta rum. Lord Waldemar skall afskeda er ur sin tjenst. Hon rusade mot klocksnöret. Grimrod var der före henne och slängde det perlstickade snöret öfver en tafvelram, så att hon ej kunde nå det. — Jag kan åtminstone skrika, sade flickan, som bokstafligen skummade af raseri. Jag skall — Grimrod tog hårdt tag om hennes arm och tvang henne att sätta sig i en stol samt ställde sig framför henne med så hotfull min, att hon plötsligt blef lugn. — Ni skall ej göra ett enda rop till edert eget förderf! utropade han. Flicka, ni är i mitt våld. Jag har kommit) till edert rum i natt för att säga er, att jag är eder herre, och att ni endast är en marionett i mina händer. Förstår ni? (Forts.)