Göteborgsposten – 25 juli 1873, sida 1

göra mig till slaf åt en qvinnas nycker. Jag är lycklig — öfserlycklig. Se här är tillståndsbrefvet till vigseln. Han visade dokumentet. Grimrod granskade och återlemnade det, och Moer lät det falla tillbaka i sitt gömställe. — Ceremonien skall försiggå i S:t Judekyrkan klockan elfva på förmiddagen, sade Moer, i det hon såg ut genom fönstret. Hilda är mycket nöjd. Hon är förargad på lord Waldemar, derföre att han gifvit henne en musiklärare, som hade den djerfheten att i dag banna henne för oläraktighet och bristande uppmärksamhet. Signoren är en af de menniskor, som äro så inne i sitt yrke, att de hvarken bry sig om rang, rikedom eller skönhet. Grimrod kastade en blick bort emot dameroa. De voro i den längst bort belägna delen af rummet och kunde omöjligen höra hvad som sades. En skymt af någonting liknande sinnesrörelse for öfver förvaltarens ansigte, då hans blick träffade miss Floyd. — Flickan är vacker, sade han i en ton som var något förändrad, och hon för sig som en furstinna. Ni skall bli stolt öfver henne, mr Moer — ni skall bli god mot henne? Det förekommer mig som om jag borde affordra er något löfte om, att ni skall bli mycket god och öm mot henne. — Jag skall gifva er löftet af egen fri vilja. Jag skall bli god mot henne. Det ligger i mitt eget intresse att blifva det, förstår ni ej det, ty hon skall få band om förmögenheten, då hon blir baronessa af Waldemar? Våra böjelser äro mycket lika. Hon tycker om yttre prakt —