Göteborgsposten – 25 juli 1873, sida 1

kommissarierne Juhlin-Dannfelt och Arbo. Hr Blanch har äfven väntat kejsaren sjelf till gåst, men denne tyckes ännu icke hafva insunnit sig, hvaremot såväl kronprinsen som en och annan erkehertig samt en hel hop annat förnämt folk frukosterat och kanske äfven ätit middag i den svenska restaurationen, hvilket onekligen kan vara ett furstligt nöje. Då och då synes en utländing smaka på den svenska punschen, och ätven furstinnor läppja i sig det ena glaset efter det andra. Någon allmännare efterfrågan tyckes likväl icke ännu hafva visat sig och kommer sannolikt ej heller. Det är icke alla som kunna lära sig älska arracksgiftet. Den svenska restaurationen är mycket besökt, men antalet af besökande kommer likväl icke på långt när upp mot det som tränges på åtskilliga andra restaurationer. Anmärkningsvärdt är, att bland de svenskar, som nu skynda förbi hr Blanchs lokal, befinna sig just de, som innan ban öppnade den, oupphörligt förmanade honom, att han skulle taga höga priser, hvilket, menade de, vore enda sätvet att skaffa sig gäster och anseende, De hafva blifvit slagna med sina egna vapen och klaga nu öfver att få betala 1 rdr 50 öre för en liten portion mat. — Nej, tillbaks till Kummer ... ohne Kummer geht es doch nicht. En och annan korrespondent har redan undsägnat sina läsare med uppgitt på belöningarne vid utställniogen. Försigtigast torde det vara, att ej sätta alltför stort förtroende till dessa uppgifter, hvilka, äfven om de skulle vara ötverensstämmande med de nu ingitna förslagen, likväl icke derföre äro förvissade om att bekräftas i högsta instansen. Det är ibland lång väg mellan skålen och munnen. Åttbeöningarnes antal blir stort, är emellertid säkert, men huru mycket de i sjelfva verket petyda, blir en annan sak. Om de sällan beYyda särdeles mycket vid dessa verldsutställvingar, så lära de väl vid den nu pågående ch efter det sätt hvarpå juryn denna gång cunnat arbeta, blifva ännu betydelselösare. —0—.