Göteborgsposten – 25 juli 1873, sida 1

Göteborg. D. FE. D — — de till Kummer, den värdshusvärd, som håller den andra restaurationen i ordningen, när man vester ifrån inträder i Elisabeth Allä, och hvars lokal bär namnet ÅBierhalle der Pilsener Actien-Brauerei samt är mycket besökt, kunde de visserligen icke klaga öfver allt för öfverdrifvet höga priser samt medgåfvo äfven, att der vanligtvis hålles temligen god mat, men deremot är snyggheten så mycket mindre. Måtte den dag komma, då vi slippa gå till Kummer! hette det. Och hade de besökt någon annan af de först färdiga restaurationerna, voro alla dessa behäftade med betänkliga fel. Det hände t. ex. att man på den franska, s. k. Fråres Provencaux, fick för en liten, i qvantitet föga tillfredsställande frukost betala ett pris, som motsvarade 5 å 6 rdr svenskt. Närmast utanför utställningsområdet i Prater hade man att välja mellan Lacher på kullen, der man ej kunde äta sig mätt under 7 rdr svenskt, utan vin, och de föga snygga och med dålig föda försedda Bierlokalerna. Dertill kom, att våra landemän, hvilka vanligtvis anse knäckbröd, bränvin och punsch på det innerligaste förenade med kärleken till fäderneslandet och ofta på främmande botten angripas af en i form af lystnad efter nämnda läckerheter framträdande utomordentlig patriotism, dagligen suckade efter den stund, då det måtte förunnas dem att samlas omkring ett smörgåsbord samt efter kaffet få fukta sina strupar med ett litet glas punsch. I Prater, utanför utställningen, finnes ett litet värdshus, kalladt Zum Einsiedler, som hålles af mäster Schwab, en i de svenska läkareannalerna känd personlighet, hvilken till erkänsla för den vänlighet han visat åtskilliga tid efter annan i Wien studerande sveneka medicinare fått en medalj af svenska regeringen, men som, detta oaktadt, ej kunnat höja sitt vårdshus i Prater öfver en vanlig bykrogs anseende och der visserligen finnes bränvin, t. 0. m. punsch, men kanske just ej af bästa sort och för öfrigt endast varor, som motsvara lokalen, d. v. s. äro af föga tilltalande beskaffenhet. Denne hr Schwab lär också hafva ett stort kas någonstädes i grannskapet af det stora allmänna sjukhuset, i en från Prater mycket aflägsen del af Wien, och det är der han öfvat gästfrihet och vänlighet mot våra medicinska landsmän. Detta kafå känner jag ej, men det är möjligt att det är i full jemnhöjd med det anseende, som hr Schwab såsom menniska och särdeles svenskvän förvärfvat, hvaremot hans lilla filial i Prater ej länge kunde tillfredsställa landsmännen. Nej, måtte Blanch få sin lokal i ordning! hette det under hela maj månad. Vi komma sedermera aldrig att intaga någon förtäring på annat ställe. Maj förflöt, och med juni månads början var hr Blanch ändtligen i ordning, d. v. s. var den byggnad, som åt honom upplåtits, färdig utan och innan. Sjelf hade han med sin betjening, sina möbler och varor långt förut varit komplett färdig. Ett tillfredsställelsens Ah, ändtligen lopp genom de svenska lederna, och så rusade man i massa till hr Blanch... Och nu? Jo, nu går man visserligen också dit, men maa rusar ej och det sker icke i massa. Har hr Blanch på något sätt gjort sig mindre förtjent af vårt fädernesland, än man förut trodde? Visst icke. Han har god mat, ferm uppassning, städade uppassare, vackra och hyggliga skänkmamseller, propert duktyg, snyggt, fint, till och med elegant i hela lokalen. Det är en restauration af första ordningen, men en sådan är alltid dyr, och det är hr Blanch också. Det är orimligt hvad den der Blanch är dyr! heter det nu, och det händer nog att man, om äfven med svidande hjerta och ej utan att skänka en saknadena suck åt den nbjudande lokalen, går förbi den svenska restaurationen och begifver sig åter till Kummer för att armbågas med hundratals mer och minre trefliga individer, skrika sig hes på de )snygga uppassarne, slåss om de tarfliga matditarne, plägas af hetta och flugor, slottos och ölarinkande tyskar. Man är icke patriot längre, Jå det kostar så mycket pengar, och man kan cke vara det, åtminstone icke alla dagar i veckan. Men hr Blanch är densamme som iltid, mån om sina gästers völbefionande, anselägen om ordningen inomhus, uppmärksam, tig, språksam och full med förslag till pya örbättringar. Icke kan man vara detta sor !i sodt pris. Ån vill hr Blanch hitta på det, an å något annat, och stundom förverkligar han I ina förslag, kosta hvad det kosta vill. Det J wyaste påhittet är det stora, eleganta tältet, ! E om invigts med middagen för grefve Piper, let svensk-norska sändebudet i Wien, och I ———L nn rn