Göteborgsposten – 22 juli 1873, sida 2

Derute i salongen väntade sir Hugh på, att Moer skulle återvinna sin fattning, och tänkte: — Mina misstankar äro riktiga. Denna utmärkta och älskvärda grefvinna har varit den mannens hustru. Moer kämpade med sin sinnesrörelse. Ur stånd att återvinna sitt lugn frammumlade han slutligen några obegripliga ord och lemnade skyndsamt rummet. Hunnen ut på gatan yttrade han följande ord för sig sjelf. — Har jag varit utsatt för en synvilla, har jag blifvit bedragen, eller är denna energiska grefvinna on verklig grefvinna? Ja, hon måste vara det. Ilennes vistelse i lady Thaxters hus är en borgen derför. Och jag kommer nu ihåg, att lady Thaxter besökte lady Rothsmere i Ungern sörliden sommar. Hon är en verklig grefvinna: men hvad och hvem var hon, innan hon blef gift med denne grefve? Kan Carmine ha undkommit och lefvat utomlands under alla dessa år, medan jag betalat hennes bevakning och underhåll i England? Omöjligt. Men hvad betydde gresvinnans sinnesrörelse vid åsynen af mig? Hvem hon än är, så känner hon mig fullkomligt. Jag fick blott se ett ögonblicks skymt af henne, men denna skymt var nog för att säga mig, att qvinnan är farlig för mig. Skulle det vara möjligt — kan hon vara Carmine, min hustru?